Bro

En liten cykeltur på eftermiddagen tog oss till denna vackra bro. Visst är det en imponerande konst att kunna göra valv i enbart natursten, valv som håller genom åren. Numera är bron avstängd för trafik men det går utmärkt att promenera över den (klicka på bilderna).

[slickr-flickr tag=”horsvad” text=”Bro” items=”7″ type=”gallery”]

Ljuset är lite svårt med stor skillnad mellan skugga och ljus och man kan behöva ta flera bilder med olika mätpunkter. Lite vatten som ser ut som sockervadd gör man med lång exponeringstid och det är ju ett gammalt känt förfarande.

Ibland tänker jag att det faktiskt blir svårare att fotografera ju fler möjligheter man har att ställa in mätområde och fokuseringsområde än om man bara tar mobilen och ”bränner av” en bild (fast även mobilkameran har en hel del inställningsmöjligheter ifall man är intresserad).

De här bilderna på bron ville jag använda för att testa en – för mig – ny gallerifunktion i min WordPressinstallation. Ibland kan det vara intressant att ha ett galleri eller ett bildspel som liksom ackompanjerar texten. Det tillägg till WordPress som jag använt här är Slickr-Flickr som gör att jag kan skapa ett galleri med bilder från en extern webbplats istället för den plats där min blogg är installerad. I det här fallet använder jag bilder från min ”photostream” på Flickr där man kan ladda upp så mycket som 1 TB. Jag behöver alltså inte ta av utrymmet på mitt webbhotell som är betydligt mindre.

Plånboken och samhället

Castanza Wallet by rbieber, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  rbieber 

 

 

Under snart ett decennium har ”plånboken” stått i centrum för vårt ekonomiska tänkande. När nu regeringen höjer en del skatter, låter inte katastrofropen från näringslivet vänta på sig, ja kanske även från alla oss som har tränats i att rikta fokus mot plånboken.

Hantverkare, politiker, lobbyister, ledarskribenter och näringslivet generellt upphäver nu ett samfällt skri i hopp om att vi ska koncentrera oss på den egna plånboken och finna att staten blir mindre generös mot alla de som redan hade en hel del i plånboken. De som redan innan hade tomt kanske inte märker någon omdelbar skillnad.

Om vi håller oss till det lilla sammanhanget – plånboken – det som borgerligheten vill få oss att fokusera på, blir vi säkert lite missnöjda när den egna takomläggningen och badrumsrenoveringen blir en hel del dyrare med minskat ROT-avdrag. Hantverkarna och plånboksväktarna förenas sannolikt i gemensamt  missnöje när staten inte längre subventionerar arbetskostnaden lika mycket som tidigare. (Flera av kritikerna mot ROT menar att ”bidrag” är en mer adekvat benämning på det som numera benämns ”ROT-avdrag” och att det i högsta grad är orättvist att de skattepengar som alla är med och betalar ska ges i bidrag enbart till de som har möjlighet att utnyttja detta).

På samhällelig nivå är det förstås tveksamt om staten ska subventionera en bransch med skattepengar, ”skattebetalarnas pengar” som det har hetat under det decennium vi har fått lära oss att titta i den egna plånboken, hellre än att se till samhällsnyttan i stort.

För mig låter budgeten hoppingivande (även om jag måste betala mer för reparation och ombyggnad) när man vill satsa på bostäder samt hälso- och sjukvård d.v.s. den samhälleliga välfärd som stått under attack under de borgerliga åren.

En känd vänsterpolitiker utanför regeringen betecknar budgeten som ”[b]ra för klimat, rättvisa och produktivitet”.

Genombrott

 

 

Avhandling i all ära men nog är det snudd på jämförbar tillfredsställelse när man efter mer än tre timmars hårt arbete, endast avbrutet för köp av verkligt ”tunga doningar”, får genombrott i ett femtioårigt avloppsrör och både ser och hör den oljelika sörjan försvinna den avsedda vägen med något som låter som en suck av lättnad.

Återstår sen endast timmar av sanering både av aktören som antagit en nyans något påminnande om folken långt söderut och av själva omgivningen som förefaller dekorerad av någon experimentell konstnär med speciell förkärlek för svart svagt doftande färg oregelbundet utspridd över golv och väggar. Men det var det värt! ”Bare en blir arg så går de’!” som Emils pappa sa.