Kategori: politik

Kategorier
filosofi politik samhälle språk

Eftertankens dragg

Jag städade på min dator och hittade nedanstående text; hoppas jag inte skrivit om detta tidigare.

Eftertanken som en dragg som bromsar upp. Tänk om politiken gasar på när den blir trött och kräver hårdare tag och militärer. När den borde sätta sig ner och bara lyssna. Att kunna glida bort från sin ideologi och låna från motståndarlaget. När tvivlet inte bär på förtvivlan är det som frisk luft. Kan va som en solstråle som faller in och lyser upp en oväntad plats som legat i dunkel. Politiken visar sällan tvivel. Bara om en politiker är uppträngd mot väggen. Det är det tvärsäkra som gäller. Tvivel skapar förhandlingsutrymme. Hur kan en politik utan tvivel vara en politik att tro på? Tro kräver också tvivel. Politiken ska föreslå och åtgärda. Det vi vet omgärdas av en ocean av okunskap. Det jag tror är förslag och kan aldrig bli mer. Det är inte mycket men det är allt.

Oftast drar vi på för fullt; ibland talar vi innan vi tänkt, ibland skriver vi sådant vi ångrar senare. Vi borde slänga ut en mental dragg som bromsar upp och ger möjlighet till eftertanke. Metaforen om eftertanken dragg kommer från ”Tankar för dagen”, ett litet radioprogram på 5 minuter varje morgon i radions P1.

Glaser talar om politiker som uttrycker sig tvärsäkert istället för att lugna ner sig och lyssna. Att kunna lyssna och släppa sin ideologi innebär att man öppnar upp för ett sunt tvivel som i sin tur kan skapa möjligheter till verklig förhandling med motståndaren.

Ett tvivel kan vara som frisk luft i en diskussion eller som en solstråle som faller in och lyser upp en oväntad plats. Hur kan man bedriva politik utan tvivel, frågar sig Glaser.

Att tro på något måste också präglas av tvivel, tro kräver tvivel. Det vi vet omgärdas alltid av en ocean av okunskap. Det man tror kan aldrig vara mer än förslag. Det är inte mycket men det är allt, avslutar Glaser.

Kategorier
politik

Mjuk makt

Jag inleder med ett citat från Reagans avskedstal: ”Tack vare en våg av nyanlända är vi en nation som är evigt ung, evigt sprängfylld av energi och nya idéer. Om vi någonsin stänger dörren …”

Man tänker kanske först på dagens amerikanska politik men i nästa ögonblick drabbas vi av insikten att det är lika illa i Sverige.

Boken Mjuk makt av Martin Gelin undersöker hur ”soft power” underhålls i några olika länder. I min förenklade tolkning handlar det om hur man tänker om olika länder, vilket ”narrative” som skapats. Man kan ju göra ett eget tankeexperiment och vad man tänker om: Ryssland?, England?, Turkiet?, Ukraina?, Sydkorea?, Kina?, USA?

USA hade ett oerhört inflytande över de europeiska länderna under 50-talet (och kanske alltjämt) inte genom vapenmakt utan genom kulturell påverkan (film, musik, jeans, Cola etc.). All denna mjuka makt håller administrationen genom sin politik på att montera ned. Dessvärre är vi på väg (på god väg!) mot samma självskadebeteende i Sverige.

Kategorier
ekonomi klass litterarur politik

Förbannelsen

Jag har med stor behållning läst Karin Petterssons ”Förbannelsen – hur Sverige fastnade i 90-talet och förlorade framtiden”.

Pettersson tar oss med på en personlig resa från ungdomens resor via jobbet som ’påläggskalv’ på finansdepartementet med examen från Handels till tidningsvärlden.

Hon guidar läsaren genom det sena 80-talet och 90-talet med nyliberalism, den tredje vägens politik (och Bildts ’den enda vägens politik’). Den övergripande tragedin handlar om politikens minskade inflytande och en nästintill mytologisk tro på ’ekonomi’ som överordnat allt. Uttryckt av Assar Lindbäck: ” All offentlig produktion som inte är myndighetsutövning bör konkurrensutsättas”. Så kom vinstintressena in i den svenska välfärden. Enligt Pettersson ligger flera personer som Thatcher, Reagan, Clinton, Blair och Persson (Göran) särskilt skyldiga till att vi hamnat där vi är och att politiken saknar visioner om framtiden

Kategorier
politik språk

Politik och vardag

Idealt ser jag politikerns ståndpunkt utvecklas genom två processer. Den ena ”uppåt” genom möten och umgänge med ”partiet”, en sorts anrikningsprocess som leder till en begreppslig (abstrakt) förståelse men samtidigt fjärmar politikern från den mer okontrollerade vardagen. Den andra rörelsen går ”nedåt” (förhoppningsvis) och tvingar ”den anrikade” politikern att konfronteras med den okontrollerade (konkreta) vardagen. Båda processerna blir således ömsesidigt beroende och påverkar (bör påverka) varandra. Nu finns det som bekant en hel del som förhindrar dessa processer (karriär, partipiska, populism m.fl.).

Kategorier
politik samhälle

Slutspel

Partiledningarna (i alla fall Liberalernas) börjar agera som fotbollsklubbarna. Liberalerna har ju länge legat på nedflyttningsplats och nu har de lyckats värvat Lotta Gröning, till namnet socialdemokrat, för att förstärka sitt lag inför ”slutspelet”. Gröning verkade inte ha något problem med att dra på sig Liberalernas matchtröja.

Kategorier
media politik samhälle

Vems agenda går Agenda?

Hörde i går att nästa Agenda på SVT ska bli en två timmar lång sändning om ”gängvåldet”. Ett sådant tema bör sitta som hand i handske för det blåbruna blocket. Man undrar om det inte finns samhälleliga problem av större vikt för folk i gemen. Hur vore det att diskutera t.ex klimatarbete, hyressättning, bostadsbyggande, privatiserad sjukvård, pensioner, marknadsskola, utförsäljning av allmän egendom, gigjobb, arbetskraftsinvandring, arbetsvillkor för att ta några exempel på sådant som berör oss alla eller i varje fall väldigt många.

I dagens BT (6/12) har Jesper Strömbäck en intressant krönika om hur media konstituerar verkligheten. Det medierna väljer att rapportera om blir i någon mening det som händer i samhället.

Därför menar jag att när SVT ständigt fokuserar på ”skjutningar” och ”gängvåld” så blir vi invaggade i att det är detta förfärliga som händer i Sverige medan de verkliga problemen ”går under radarn”.

Kategorier
politik samhälle

”Vi är som alla andra länder nu”

Rubriken rör en artikel om Portugal som länge utgjorde ett undantag i Sydeuropa som det enda landet utan en stark extremhöger. Numera har man fått ett sådant parti som blivit det tredje största. Det förefaller bekant på något sätt.

Men de inledande orden – ett land som alla andra – har jag faktiskt tänk på flera gånger redan innan jag läste detta. Under det sena sextiotalet tillbringade jag en tid i Nederländerna och vid något tillfälle fick jag frågan om vad jag var stolt över med mitt land. Jag minns inte vad jag svarade men jag minns att jag hade en känsla av att Sverige var unikt.

Kanhända förstod jag inte vid den tiden till fullo att Sverige faktiskt var unikt (jag har insett detta senare). Vi var under en tid, ungefär fram till 1980-talets början ett unikt land, Världens jämlikaste land (Erik Bengtsson) är titeln på en bok som beskriver hur vi blev ett sådant land.

Själv uppväxt i en arbetarfamilj fick jag möjligheten att först ”ta studenten” (med riktig examen där man kunde misslyckas) och sedermera traska mig upp genom den akademiska utbildningstrappan.

Som barn och ungdom tog man kanske de här möjligheterna för självklarheter, kanske gör även dagens unga detta. Inget av detta hade emellertid varit självklart för ”den breda massan”, ”folket” eller man väljer att uttrycka sig om inte Sverige genom målmedvetna reformer blivit ett unikt land.

Numera är vi som alla andra länder d.v.s. vi är inte längre unika i vårt sätt att organisera samhället.

Kategorier
media politik

Meningslösa utfrågningar

Jag tycker att de politiska programmen i tv har gått i stå! Det blir det bara ett evigt ältande om vem som ska regera med vem, alltså hur man ska manövrera om makten, vilket ger den utrågade politikern utrymme att veva sina mantran gång på gång. Utfrågningen gå i invanda banor och blir outhärdligt förutsägbar. Det vore bra mycket intressantare om frågorna handlade om partiets politik.

Jag har också invändningar mot urvalet av frågor; även här blir det förutsägbart.

Kategorier
politik samhälle språk

Konfliktunderhållning

Jag läser Hanna Grahns krönika i BT (Borås Tidning)där hon hävdar att den politiska debatten har förvandlats till konflikunderhållning. Det vanliga mönstret för debatter utgår från ”att-jag-har-rätt-och-du-har-fel”. En stor skuld i detta har medierna som – enfaldigt – envisas med att kora vinnare och förlorare i debatter.

Den danska journalisten Cathrine Gyldenstedt förespråkar i en bok konstruktiv journalistik. Hon menar att journalistik måste visa på lösningar och möjligheter istället för förkärleken på problem hos media.

En tredelad form för det offentliga samtalet skulle kunna vara:

a) fronter där konfliktlinjerna klargörs;
b) reflektioner där deltagarna erkänner dilemman och den andra partens åsikter;
c) initiativ där parterna kommer med förslag som leder vidare.

Gyldenstedt avslutar: Vi behöver inte komma överens. Vi ska bara bli klokare.

Hanna Grahn avslutar sin krönika med förhoppningen att hon ska få se lite mer tvivel och eftertänksamhet den förestående fullmäktigedebatten i Borås. Så att vi alla kan bli lite klokare.

(Dessvärre blev nog inte Hanna Grahn bönhörd då bt.se under kvällen toppar med rubriken: ”Politikerna rök ihop: ’Din syn på den demokratiska processen är märklig’”)

Kategorier
politik samhälle skola

Entreprenör

Entreprenör har ett visst skimmer i vissa kretsar har jag förstått; det är fint att vara entreprenör. Inte heller skolan har gått fri; entreprenöriellt lärande är, eller har i alla fall varit, något mycket eftersträvansvärt.

Jag har aldrig varit någon entreprenör, såvitt jag förstår; man ska nog vara på något annat sätt. Men vad är det en entreprenör gör som inte icke-entreprenören gör?

Jag har förstått att man ska ”starta företag”, bli företagare och inte vara löneslav, eller sälja sin arbetskraft som låter lite mer politiskt tilltalande. Man kan få en liten ledtråd om vad de där entreprenörerna vill göra om man läser lokalpressens rapportering om nystartade företag.

Med intresse följer jag vad de vill åstadkomma; de är ju trots allt entreprenörer och kommer att bidra till vårt välstånd, vi andra dom inte är entreprenöriella.

Medan jag läser blir jag alltmer desillusionerad; de ska ju inte uträtta något, nästan inga duktiga hantverkare som ska lägga tak, dra in el eller anlägga trädgårdar men en uppsjö av entreprenörer som ska ”förvalta och handla med värdepapper”.

Kanske har vi inte varit så onödiga ändå vi som har undervisat?