Kategorier
ekonomi klass litterarur politik

Förbannelsen

Jag har med stor behållning läst Karin Petterssons ”Förbannelsen – hur Sverige fastnade i 90-talet och förlorade framtiden”.

Pettersson tar oss med på en personlig resa från ungdomens resor via jobbet som ’påläggskalv’ på finansdepartementet med examen från Handels till tidningsvärlden.

Hon guidar läsaren genom det sena 80-talet och 90-talet med nyliberalism, den tredje vägens politik (och Bildts ’den enda vägens politik’). Den övergripande tragedin handlar om politikens minskade inflytande och en nästintill mytologisk tro på ’ekonomi’ som överordnat allt. Uttryckt av Assar Lindbäck: ” All offentlig produktion som inte är myndighetsutövning bör konkurrensutsättas”. Så kom vinstintressena in i den svenska välfärden. Enligt Pettersson ligger flera personer som Thatcher, Reagan, Clinton, Blair och Persson (Göran) särskilt skyldiga till att vi hamnat där vi är och att politiken saknar visioner om framtiden

Kategorier
hantverk hem

Vatten

Idag är det fredag och det blev några kilometer i skidspåret. Annat var det igår då större delen av dagen gick åt till att införskaffa kopplingar och en ny tvättställsblandare som därefter skulle monteras (ja, man fick ju köra snöslungan också). Men nu går jag händelserna i förväg.

Under onsdagskvällen vi elvatiden satt vi och följde Lars Monsens strapatser i den norska vildmarken. När han var ifärd med att tälta i -25° stoppade vi för ett toalettbesök (fördelen med SVTPlay). Strax efter hördes ett nödrop från hustrun ”Kom!” Befarandes att det kunde vara något medicinskt rusade jag upp ur stolen och fann henne med lyftspaken till kranen i hand medan varmvattnet forsade ner i handfatet.

Oj, tänkte jag men jag har ju alltid monterat (eller låtit montera) avstängningar på alla tappställen och på ytterligare tilloppsrör. De där ”ballofix” eller vad de heter har ju ursprungligen ett litet svart vred men dessa var sedan länge borta (varmvattnet forsar alltjämt och avloppet sväljer med viss möda). En rejäl skruvmejsel brukar jag alltid använda när vreden är borta. En sån gällde det att skaffa fram från källarvåningen.

Rusar ner och upp igen med mejseln och finner att avstängningen har fastnat så att metallspåret demoleras av mina brutala stängningsförsök. Jag får ett infall att stoppa mejseln i hålet på kranen där armen suttit varvid jag lyckas sätta vattenflödet på max. Och nu sväljer inte avloppet det heta vattnet. Makan får skopa med en skål och hälla i toaletten i försök att hålla jämna steg med vattenflödet.

Jag rusar i panik till undervåningen där det finns ytterligare avstängningsventiler..som alla sitter fast. Tillslut gör jag vad jag borde gjort direkt: stänger husets inkommande vatten. Vi pustar ut lite och tänker medan vi torkar upp på golvet.

Vi måste få på vattnet igen för flera fastigheter ligger på linjen, tur att det är sent på kvällen. Slutligen kommer jag på att jag har monterat en ny ballofix (med vredet kvar) på en toalett i källaren. Här finns en avstängning före ventilen och jag tar toalettens ventil och monterar på handfatets varmvattenrör. Med bävan slår jag på huvudkranen; inte en droppe läcker (kallvattnet hade jag lyckats stänga av tidigare).

Vad ska man nu dra för lärdom av detta: Jo, man ska alltid ha avstängningar men de måste MOTIONERAS så att de fungerar när de behövs. Det är heller ingen skam att ta till huvudkranen.

Morgonen efter blev det till att torka golvet i källarduschen eftersom det avstängda vattnet till det öppna toalettröret droppade. Lärdom: ställ en spann under öppna rör som droppar!

Nu fungerar allt igen!

Kategorier
vård

Välja vård

”Vi vill inte VÄLJA vård. Vi vill bara HA vård”, skriver Annie Croona (Dagens ETC) apropå problemen att hitta rätt bland vårdgivare i Stockholm

Den som vill fördjupa sig i effekterna av Lagen om vårdval (LOV) rekommenderas att läsa Du sköna nya vård – Friska vinnare och sjuka förlorare av journalisten Anna Gustafsson. Hon konstaterar att vårdvalet har gett störst tillgång till vård för de som minst behöver den (The Inverse Care Law).

Kategorier
vård

Underskott

”Regionens sjukhus går mot rekordunderskott med 2,4 miljarder”.

Så här tänker jag, en ”vanlig” medborgare: Sjukvården kan väl knappast producera något överskott på samma sätt som tillverkningsindustrin, eller? Ja, möjligen kan man sälja vård till någon som inte betalar med skattepengar och därmed generera inkomst …🤔. Men om ”vården” går med underskott finns det väl egentligen bara två orsaker: pengar förslösas på ett vårdslöst sätt eller det har helt enkelt budgeterats för lite. Det är förstås möjligt att det försvinner en del medel ner i ”svarta hål” men jag tror att det allt överskuggande problemet är att tillförs för lite resurser.

I Sverige för vi tillförlitlig statistik (eller har i alla fall gjort sen urminnes tider). Dett innebär ju att det är möjligt att prognosticera kommande vårdbehov; vi vet statistiskt hur många som kommer att behöva vård av något slag. Om ambitionen då är att den offentliga vården ska ge vård efter behov, kan det väl inte vara så svårt att budgetera för detta?

Allt detta kokar förstås ner till att om vi vill ge alla medborgare en adekvat vård, måste det budgeteras för detta; det blir följaktligen en politisk fråga.

”Rekordunderskott” kan då bara inträffa vid katastrofer som krig, pandemier eller naturkatastrofer eller andra oförutsedda händelser.

Kategorier
politik språk

Politik och vardag

Idealt ser jag politikerns ståndpunkt utvecklas genom två processer. Den ena ”uppåt” genom möten och umgänge med ”partiet”, en sorts anrikningsprocess som leder till en begreppslig (abstrakt) förståelse men samtidigt fjärmar politikern från den mer okontrollerade vardagen. Den andra rörelsen går ”nedåt” (förhoppningsvis) och tvingar ”den anrikade” politikern att konfronteras med den okontrollerade (konkreta) vardagen. Båda processerna blir således ömsesidigt beroende och påverkar (bör påverka) varandra. Nu finns det som bekant en hel del som förhindrar dessa processer (karriär, partipiska, populism m.fl.).

Kategorier
humor samhälle trafik

Vad är dyrt?

Under ett veckoslut gjorde hustrun och jag en liten minisemester till Karlsborg, ca 160 km i vardera riktningen (320 km/32 mil). Hemma igen avläste jag bränsleförbrukningen per 100 km till 4 L, alltså 0,4 L/mil. Dieseln kostar nästan 25 kr/L d.v.s. 10 kr/mil med min lilla dieselmotor. Bränslekostnaden bör då bli: 32 mil * 10=320 kr. Det uppseendeväckande är att detta bränslepris är ungefär samma pris som för de 2L (4*0,5L) öl vi intog till maten under de två dagarna. Har vi orimliga bränslepriser eller är det ölet som är för dyrt? Öl kan man förstås göra själv; det är värre med diesel.

Kategorier
skola utbildning

Läskunnig

Jag fastnar för några rader av Sven-Eric Liedman: ”Att kunna bokstäverna är inte detsamma som att kunna läsa.” Det är lite analogt med något jag ibland hade anledning att hävda i mitt yrke: Att prata är inte detsamma som att säga något (”Säger du något eller pratar du bara?”).

Liedman skriver en artikel i DN om vad som krävs för en reflekterande läsning.

Kategorier
krig

Krigsherrar

Jag läste nyligen en text där ordet ”krigsherrar” förekom. Jag har inte funderat närmre över beteckningen tidigare men det kom kanske lite närmre när man dagligen ser till tänderna beväpnade män i traditionell klädsel patrullera gator i Afghanistan. En första tanke är kanske att de är den fysiska manifestationen av krigsherrar. ”Krigsdamer” är i princip helt frånvarande i gatubilden.

Bilder är starka påverkansmedel och jag skulle tro att vi utan närmare eftertanke föreställer oss krigsherrar som skjutglada skäggiga galningar från ”främmande kulturer”.

Om vi tänker ett (eller några steg) längre, är det nog så att de verkliga krigsherrarna och säkert också några krigsdamer inte nödvändigtvis går omkring och skjuter på gatorna utan istället befinner sig i bakgrunden och drar i de trådar som leder till de mer visuella aktiviteterna. Om vi betraktar krigsherrar och -damer på det sättet, får vi betydligt fler att välja bland. Ibland ser de ut som vi och rör sig sällan i gatumyllret.

Kategorier
politik samhälle

Slutspel

Partiledningarna (i alla fall Liberalernas) börjar agera som fotbollsklubbarna. Liberalerna har ju länge legat på nedflyttningsplats och nu har de lyckats värvat Lotta Gröning, till namnet socialdemokrat, för att förstärka sitt lag inför ”slutspelet”. Gröning verkade inte ha något problem med att dra på sig Liberalernas matchtröja.

Kategorier
media politik samhälle

Vems agenda går Agenda?

Hörde i går att nästa Agenda på SVT ska bli en två timmar lång sändning om ”gängvåldet”. Ett sådant tema bör sitta som hand i handske för det blåbruna blocket. Man undrar om det inte finns samhälleliga problem av större vikt för folk i gemen. Hur vore det att diskutera t.ex klimatarbete, hyressättning, bostadsbyggande, privatiserad sjukvård, pensioner, marknadsskola, utförsäljning av allmän egendom, gigjobb, arbetskraftsinvandring, arbetsvillkor för att ta några exempel på sådant som berör oss alla eller i varje fall väldigt många.

I dagens BT (6/12) har Jesper Strömbäck en intressant krönika om hur media konstituerar verkligheten. Det medierna väljer att rapportera om blir i någon mening det som händer i samhället.

Därför menar jag att när SVT ständigt fokuserar på ”skjutningar” och ”gängvåld” så blir vi invaggade i att det är detta förfärliga som händer i Sverige medan de verkliga problemen ”går under radarn”.