Höstvatten

[slickr-flickr type=”slideshow” size=”m640″ tag=”höstvatten” captions=”off” responsive=”on”]
Det behöver inte vara så märkvärdigt att paddla halvannan timme när vädret är tjänligt. Om man bor i närheten av ett paddelbart vatten, blir en stunds paddling likvärdigt med att jogga, cykla, åka inlines eller vilken motionsform som helst.

För den som sitter mycket vid dator – som jag gjorde tidigare – finns en risk att armarna börjar få en spaghettiliknande form. Då är det skönt att få ta i lite med armar och överkropp för att om möjligt fördröja det totala förfallet.

Jag har heller inte något direkt behov att att ständigt upptäcka nya paddelvatten utan jag tycker främst om att vara på vattnet och känna lugnet, särskilt nu på hösten när de flesta tagit upp sina motorbåtar och man har sjön för sig själv tillsammans med en och annan fågel. Det är rätt skönt att inte behöva böka med att lyfta upp kajaken på biltaket, köra iväg och överge bilen på någon obevakad plats. Hellre då sätta sig på cykeln, ta kajaken i nosen och trampa iväg till sjön som ligger 4-5 minuter bort.

Oftast tar jag några foton och även om jag fotograferar samma sjö gång på gång så varierar alltid ljuset så att man måste ta några bilder. Riktig kamera är att föredra men mobilkamerorna är så pass bra idag att även de tar hyfsade bilder. Dagens bilder är tagna med mobilkamera

Vid Hyssnaleden

Inte långt hemifrån ligger Hyssna bokskog. Vi har tidigare varit där på våren; nu blev det en runda på hösten. Vädret var lite nyckfullt med omväxlande sol och mulet. Det enda regnet – ett kortvarigt sådant – kom förstås när vi satt oss för att ta en liten kafferast. Är man förberedd för olika sorters väder brukar det inte vålla några större problem om det kommer några regndroppar. Det blev i alla fall en härlig tur under några timmar.
[slickr-flickr search=”sets” set=”72157659907339170″ items=”28″ use_key=”y” type=”slideshow” captions=”off” responsive=”on”]

Fotnot:

1. Om man skulle vilja se bilderna i full storlek på en datorskärm, loggar man med fördel in på adressen: https://www.flickr.com/photos/lejon2008/albums/72157659907339170

2. Till utsiktsplatsen vid Liagärde är det några kilometer från bokskogen räknat; vi tog bilen dit och klättrade därefter upp på höjden.

Geocaching

Min rumsgranne på jobbet som forskade om matematikdidaktik talade ofta engagerat om geocaching som en pedagogisk metod utan att jag egentligen förstod mig på vad det handlade om. När min hustru och dotter för en tid sedan blev ”engagerade” i geocaching, blev jag mer eller mindre tvungen att försöka förstå mig på detta.[slickr-flickr type=”slideshow” size=”m640″ tag=”mollaryd” captions=”off” responsive=”on”]

För den som helt oinvigd kan man förklara det som en sorts skattjakt med hjälp av GPS. Intresserade personer går med i en sorts ”community” och får tillgång till en enorm mängd gömda saker – över hela världen! – som kan spåras upp med hjälp av gps-koordinater. Det är viktigt att tillägga att det är själva letandet och loggandet av cacher som är det viktiga. Det liknar därför i någon mening den gamla leken ”Gömma nyckel” som vi lekte när jag var barn; det är alltså ingen annan belöning än att finna det man letar efter. Antagligen uppstår dock någon sorts informell jämförelse där man tävlar om att hitta så många cacher som möjligt.

Min roll i det hela, förutom att följa med och fotografera ”gräs och barr och gammelt bôs” som jag brukar säga, är ”mugglarens”. Mugglare är såna som inte deltar utan råkar hitta cacher, ibland för att sabba, men i mitt fall som hjälpreda att hitta när de initierade geocacharna med hjälp av gps-en har ringat in ett område där cachen måste finnas.

Den som då inte är upptagen av att med hjälp av gps-en röra sig ett antal meter i den ena eller andra riktningen kan då ofta se sig om i terrängen efter rimliga gömställen och – ibland effektivare – hitta det som söks.

Förutom att geocacharna verkar bli väldigt engagerade i själva letandet efter allt fler cacher blir det också ett sätt att komma ut och besöka platser som man antagligen inte skulle besökt annars. Detta gäller även medföljande mugglare.

I det fantastiska ”höstsommarvädret” besökte vi Mollaryd, ett ställe som man möjligen kan ha hört sägas om man åker tåget från Borås till Herrljunga på väg till Stockholm eller nåt sånt. I Mollaryd finns ett naturreservat med bokskog och en vacker vandringsled. Att jag idag besökt denna får nog helt tillskrivas geocachningen även om jag bara tittat på och knäppt lite bilder i det vackra vädret.

Skogen

En liten stund i skogen i härligt höstväder lockade till fotografering av helt vanliga löv, blad, kottar och mossor. Dessvärre distraherades vi (svårligen) av de obehagliga älgflugorna (älglus, hjortfluga) som vi såg komma flygande och landa på våra jackor.
[slickr-flickr tag=”skogen” type=”gallery” sort=”description” direction=”ascending” flickr_link=”on”]Den som har haft ärende till skogen har säkert vid något tillfälle upptäckt att något kryper omkring  på kroppen eller ännu värre i håret när man sitter och äter eller liknande. Så här skriver Wikipedia:

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna/pälsen och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Bäst är att klämma ihjäl den eller nypa huvudet av den. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgfluga

Bilden: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Lipoptena_cervi_1.jpg

Lipoptena cervi 1