Kategorier
fritid natur

Vid Hyssnaleden

Inte långt hemifrån ligger Hyssna bokskog. Vi har tidigare varit där på våren; nu blev det en runda på hösten. Vädret var lite nyckfullt med omväxlande sol och mulet. Det enda regnet – ett kortvarigt sådant – kom förstås när vi satt oss för att ta en liten kafferast. Är man förberedd för olika sorters väder brukar det inte vålla några större problem om det kommer några regndroppar. Det blev i alla fall en härlig tur under några timmar.
[slickr-flickr search=”sets” set=”72157659907339170″ items=”28″ use_key=”y” type=”slideshow” captions=”off” responsive=”on”]

Fotnot:

1. Om man skulle vilja se bilderna i full storlek på en datorskärm, loggar man med fördel in på adressen: https://www.flickr.com/photos/lejon2008/albums/72157659907339170

2. Till utsiktsplatsen vid Liagärde är det några kilometer från bokskogen räknat; vi tog bilen dit och klättrade därefter upp på höjden.

Kategorier
fritid miljö natur sport

Oktobersol över vattnet

[slickr-flickr type="slideshow" tag="oktoberpaddling" captions="off"]

Kategorier
fritid miljö natur

Höstens färger

[slickr-flickr tag=”femman” type=”gallery”]

Kategorier
fritid miljö natur

Geocaching

Min rumsgranne på jobbet som forskade om matematikdidaktik talade ofta engagerat om geocaching som en pedagogisk metod utan att jag egentligen förstod mig på vad det handlade om. När min hustru och dotter för en tid sedan blev ”engagerade” i geocaching, blev jag mer eller mindre tvungen att försöka förstå mig på detta.[slickr-flickr type=”slideshow” size=”m640″ tag=”mollaryd” captions=”off” responsive=”on”]

För den som helt oinvigd kan man förklara det som en sorts skattjakt med hjälp av GPS. Intresserade personer går med i en sorts ”community” och får tillgång till en enorm mängd gömda saker – över hela världen! – som kan spåras upp med hjälp av gps-koordinater. Det är viktigt att tillägga att det är själva letandet och loggandet av cacher som är det viktiga. Det liknar därför i någon mening den gamla leken ”Gömma nyckel” som vi lekte när jag var barn; det är alltså ingen annan belöning än att finna det man letar efter. Antagligen uppstår dock någon sorts informell jämförelse där man tävlar om att hitta så många cacher som möjligt.

Min roll i det hela, förutom att följa med och fotografera ”gräs och barr och gammelt bôs” som jag brukar säga, är ”mugglarens”. Mugglare är såna som inte deltar utan råkar hitta cacher, ibland för att sabba, men i mitt fall som hjälpreda att hitta när de initierade geocacharna med hjälp av gps-en har ringat in ett område där cachen måste finnas.

Den som då inte är upptagen av att med hjälp av gps-en röra sig ett antal meter i den ena eller andra riktningen kan då ofta se sig om i terrängen efter rimliga gömställen och – ibland effektivare – hitta det som söks.

Förutom att geocacharna verkar bli väldigt engagerade i själva letandet efter allt fler cacher blir det också ett sätt att komma ut och besöka platser som man antagligen inte skulle besökt annars. Detta gäller även medföljande mugglare.

I det fantastiska ”höstsommarvädret” besökte vi Mollaryd, ett ställe som man möjligen kan ha hört sägas om man åker tåget från Borås till Herrljunga på väg till Stockholm eller nåt sånt. I Mollaryd finns ett naturreservat med bokskog och en vacker vandringsled. Att jag idag besökt denna får nog helt tillskrivas geocachningen även om jag bara tittat på och knäppt lite bilder i det vackra vädret.