Kategorier
education hem politik samhälle skola

Skolan – ett system med många komponenter

The Machinery Of Progress by Jeremy Brooks, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial 2.0 Generic License   by  Jeremy Brooks 

 

 

Jag läste ett inlägg på nätet om Pisa och sjunkande matematikresultat för svenska skolelever och jag hade ingen direkt avvikande uppfattning i det här frågorna.

Det är emellertid en faktor jag nästan alltid saknar i skoldebatten. I denna finns ett antal olika aktörer; de som oftast kommer till tals är politiker som talar om resurser, skolval, IT och sånt strukturellt; rektorer oroar sig för resultaten och vill inte sticka ut genom att skolan får dålig statistik och ställer därför krav på lärare att de ska komma på något eller i värsta fall godkänna lite oftare. Lärare talar också om resurser men kanske mer konkret i form av de inte kan ha hur stora och disparata grupper som helst. Föräldrar oroar sig – med rätta – för sina barns kunskaper och välbefinnande och kräver att ”skolan” ska lösa det ena eller andra problemet.

Det finns alltså en rad krav och förväntningar på olika nivåer i systemen. Förvånansvärt nog är det väldigt sällan det ställs krav på dem som undervisningen riktar sig till d.v.s. eleverna. Om man nu ser ”skolan” just som ett system där olika komponenter ska samverka för att systemet ska fungera optimalt (detta vet säkert ingenjörer mer om än jag) så måste alla komponenter verka som avsett.

Jag tror att lärare och rektorer gör så gott de kan. Politiker gör säkert så gott de kan också men de kan inte så mycket och kastar därför ofta grus i maskineriet genom att försöka styra så att de stör funktionerna.

Återstår så eleverna själva. Av dessa krävs förstås att de regelbundet infinner sig, gör det de förväntas göra i form av deltagande i lektioner, genomförande av olika uppgifter och en anpassning till olika tidsplaner. Allt detta fungerar förstås mer problemfritt om man smörjer med en god skvätt motivation för uppgiften och rollen som elev.

Om jag skulle våga mig på en slutsats om varför skolan har blivit som den är så tror jag att det först och främst är det katastrofala systemet med kommunalisering av skolan; denna kan t.o.m. vara mer skadlig än den osmakliga kommersialiseringen av skolan i form av s.k. friskolor. För det andra tror jag att elven själv har en stor del i skolresultatens nedgång. Det är omvittnat att just elevkomponenten i skolsystemet inte fungerar på ett sådant sätt att hela systemet fungerar optimalt. Kanske har vi lurat de stackars eleverna när vi har förespeglat dem att det ska vara så roligt och enkelt nu när vi har IT-verktyg så att man inte behöver anstränga sig. Ivrigt påhejade av föräldrar som ser utbildning som något man ”köper” och kan klaga på, blir eleven på något vis fri från ansvar att själv ”kavla upp ärmarna” och ta i när det kärvar.

Jag är medveten om att detta sätt att se på problematiken är förskräckligt politiskt inkorrekt dessvärre.

Kategorier
education fritid samhälle skola

Lägga manken till


Språkprofessorn Inger Enkvist skriver,  naturligtvis fullständigt politiskt inkorrekt,  när hon mot bakgrund av SteinbergsBeyond the Classroom” funderar över om skolresultat alltid måste bero på dåliga skolor. Steinberg konstaterar att asiatiska elever ofta lyckas bra i skolor där amerikanska barn misslyckas. Misstanken om att de asiatiska eleverna satsar mer på skolan är inte alltför avlägsen.

I den svenska skoldebatten är argument som riktar uppmärksamhet på de som faktiskt går i skolan d.v.s. eleverna nästintill obefintliga. Istället ägnar sig olika politiska schatteringar åt att puckla på varandra med motståndarnas misstag och otillräckliga åtgärder som tillhyggen, oftast nedkokat och förenklat till begreppen flum respektive katederundervisning. I båda fallen negligeras elevers (och föräldrars) roll, ansvar och engagemang nästintill totalt.

Steinberg, som undersökt 20 000 amerikanska gymnasieelever, finner att eleverna nästan inte bryr sig om att studera. Skolan har ingen verklig betydelse för dem; den är något man pliktskyldigast måste ”utsätta sig för” (mitt uttryck). Slutsatsen forskarna drar är att alla skolreformer har fokuserat på hur man skall förändra skolan, medan det väsentliga vore att förändra elevernas attityd.

Jag tycker nog att vi borde fundera något över varför det har blivit så här, för jag tycker nog att vi kan se liknande tendenser (ja, ganska tydligt, faktiskt!) i den svenska skolan.

Läs originaltexten här: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/varfor-sa-daliga-pisa-resultat_8815030.svd

 

Bildkälla: http://openclipart.org/detail/183567/kids-in-school-by-j4p4n-183567