Språkprofessorn Inger Enkvist skriver,  naturligtvis fullständigt politiskt inkorrekt,  när hon mot bakgrund av SteinbergsBeyond the Classroom” funderar över om skolresultat alltid måste bero på dåliga skolor. Steinberg konstaterar att asiatiska elever ofta lyckas bra i skolor där amerikanska barn misslyckas. Misstanken om att de asiatiska eleverna satsar mer på skolan är inte alltför avlägsen.

I den svenska skoldebatten är argument som riktar uppmärksamhet på de som faktiskt går i skolan d.v.s. eleverna nästintill obefintliga. Istället ägnar sig olika politiska schatteringar åt att puckla på varandra med motståndarnas misstag och otillräckliga åtgärder som tillhyggen, oftast nedkokat och förenklat till begreppen flum respektive katederundervisning. I båda fallen negligeras elevers (och föräldrars) roll, ansvar och engagemang nästintill totalt.

Steinberg, som undersökt 20 000 amerikanska gymnasieelever, finner att eleverna nästan inte bryr sig om att studera. Skolan har ingen verklig betydelse för dem; den är något man pliktskyldigast måste ”utsätta sig för” (mitt uttryck). Slutsatsen forskarna drar är att alla skolreformer har fokuserat på hur man skall förändra skolan, medan det väsentliga vore att förändra elevernas attityd.

Jag tycker nog att vi borde fundera något över varför det har blivit så här, för jag tycker nog att vi kan se liknande tendenser (ja, ganska tydligt, faktiskt!) i den svenska skolan.

Läs originaltexten här: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/varfor-sa-daliga-pisa-resultat_8815030.svd

 

Bildkälla: http://openclipart.org/detail/183567/kids-in-school-by-j4p4n-183567