Tre forskare i socialt arbete skrev den artikel där jag har extraherat eller tolkat innebörd i listan nedan. Alla de här uttrycken får mig att reagera starkt. Den här gången tänker jag inte sparka politiskt åt vare sig höger eller vänster utan jag försöker reflektera över vad de här uttrycken har för betydelse för mig.
Här kommer en – som jag ser det – en skrämmande lista:
- incitamenten för arbete har stärkts
- arbetslinjen skall råda framför bidragslinjen
- socialförsäkringar är bidrag
- om du inte orkar arbeta är du lat
- den som inte arbetar skall heller inte äta
- den som inte arbetar skall heller inte leva
- pressa individer att söka arbeten de inte har en chans att få
- de oförtjänta är de som försöker få ut så mycket som möjligt av systemet
- de som är lata fuskar med bidrag
- om du är sjuk och inte arbetar är det ditt eget fel
- du har själv valt att vara utan arbete (valfrihet)
- att jobba skall löna sig
- från välfärd till arbete
Själv ”uppbär” jag numera folkpension sedan ett antal månader och jag kommer inte att drabbas av kravet att söka jobb. Jag kan därför kosta på mig att ”kasta sten från mitt glashus”. Ja, jag kan t.o.m. kosta på mig att kasta den omtalade ”första stenen” därför att jag under mitt mer än 40-åriga arbetsliv har haft en oändliga förmånen att ha ett nästintill obefintligt antal sjukskrivningsdagar.
Mot bakgrund av mina erfarenheter reser sig håret i förfäran (och raseri) när jag ser att de styrande menar att människor inte arbetar därför att ”incitament saknas” eller för att de låtsas vara sjuka för att få bidrag.
Jag undrar vilka erfarenheter som kan leda fram till sådana föreställningar.
(De tre forskarna skrev artikeln ”Från välfärd till ofärd” i Fria Tidningen under Kulturdebatt den 7 december 2013)