Kategorier
kristen tro kultur litteratur

Skönhet, lust och motstånd i biblisk storpolitik

Jag har tidigare beskrivit mitt projekt att försöka läsa Bibeln rakt igenom eftersom jag tycker att det på något vis hör till allmänbildningen och att jag skaffat mig en läsplatta där jag kan läsa utan att väcka alltför vittgående föreställningar hos omgivningen. Ifall nu någon exeget skulle läsa detta vill jag undrstryka att jag läser med lekmannens ögon.

Esther - 4:16 by Realistic Imaginations, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Realistic Imaginations 

I min förra ”rapport” förundrades jag över hur Herren styrde och ställde med ”sitt”folk när de irrade omkring i öknen och hur de då och då gjorde vad som var ”ont i Herrens ögon”, vilket regelmässigt fick svåra konsekvenser. Jag har också förundrats över det ständiga offrandet av tusentals boskapsdjur, enbart felfria enligt Herrens föreskrifter..

När de väl kommit till ”sitt land” spänner berättelserna över många år där det mest iögonenfallande har varit hur man byggt och byggt och återuppbyggt Herrens hus, templet. Utöver detta har man fört ständiga krig, blivit bortförda och åter hemförda. Allt detta är berättat med ständiga uppräkningar av kungalängder och släkter. Jag tror att Krönikeböckerna var värst när det gäller uppräkningar. Riktigt osmakligt med dagens referensramar är förbudet att beblanda sig med andra folk och att brott mot detta åtgärdas genom att ingifta kvinnor och de barn som blivit till drivs bort så att folket hålls rent.

När jag kom till den lilla korta Esters bok, verkade det emellertid inträffa ett stilbyte och den boken kunde man faktiskt läsa som en spännande saga med en klar dramatisk nerv.

Den börjar med att kungen Xerxes har gästabud för sina befallningsmän och när de har festat i flera dagar och kungen blivit ”upprymd” av vinet vill han visa upp sin vackra drottning Vashti för de andra karlarna. Nu inträffar det oerhörda att drottningen vägrar infinna sig hos de, får man väl anta, beskänkta herrarna.

En sådan oerhörd skymf får givetvis inte passera ostraffad och kungen råds att statuera exempel för att visa att han är herre i sitt eget hus. Om detta skulle komma ut i landet, kunde även andra få liknande problem med sina kvinnor.

Drottningen fråntas sin drottningvärdighet och rådgivarna bestämmer att det skall letas upp ”vackra orörda flickor” som skall föras till kungens harem. Där skall de genomgå flera månaders skönhetsbehandling varefter kungen liksom skall testa av utbudet. Givetvis blir kungen begapad i judinnan Ester dock utan att veta att hon är judinna.

Sen följer det en rad dramatiska händelser där Esters styvfar juden Mordokaj lyckas få reda på att det finns en sammansvärjning mot kungen. Genom Ester får kungen reda på detta och detta visar sig även bli Mordokajs lycka eftersom han genom att ha avslöjat sammansvärjningen blir kungens närmaste man och därmed lyckas avstyra en utrotning av alla judar i kungens rike.

Ja, detta är i stora drag berättelsen som faktiskt lite liknar en folksaga med sina dramatiska inslag och sitt lyckliga slut för ”våra hjältar”. Med dagens ögon är detta förstås en fruktansvärt politiskt inkorrekt historia med kungen som skall visa upp sin sköna kvinna när han är ”upprymd”, att man hämtar en samling ”vackra orörda” flickor som kungen skall pröva på och kanske är det inte heller helt comme ilfaut att Ester utnyttjar sina behag för att vinna fördelar även om vi skall tycka att det var för ett gott syfte i det här fallet.

De onda får som sig bör, i en dramatisk berättelse, hemska straff. Den onda drivkraften i berättelsen blir av med både hus och alla söner och blir därtill upphängd på den påle som han själv riggat för Esters styvfar; en biblisk variant på ”den som gräver en grop för andra …”

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
e-reader fritid informationsteknologi kultur litteratur teknik

Läsa på platta

Efter det att jag skaffat mig en läsplatta har det blivit allt intressantare att undersöka vad man kan ladda hem fritt från nätet för läsning utöver de bibliotekslån man kan göra. Givetvis kan man också köpa eböcker och ladda ner direkt till sin läsplatta. Emellertid känns det inte direkt lockande att köpa böcker till sin läsplatta om de inte är markant billigare än en tryckt bok. Här tror jag förlagen har en hel del attt lära av ”appmarknaden” som bygger på volym istället för höga priser. Att betala runt tio kronor för en app känns inte så riskfyllt. Är den inte bra har man ändå inte gjort någon större förlust. Tänk om man kunde ladda ner eböcker för ca 10-20 kronor! Vilken fart försäljningen skulle ta (antar jag)!

iRiver Story eBook Reader Review by Andrew Mason, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Andrew Mason 

Som tur är finns det en massa intressanta saker man kan hämta hem alldeles fritt. På Gutenberg kan man hämta hem ett otal klassiker. På den svenska Litteraturbanken kan man också fritt hämta hem många svenska författares verk som t.ex. Strindberg, Söderberg och naturligtvis många fler.

William Shakespeare (1564–1616) by Books18, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  Books18 

I fackföreningstidningen Lärarnas tidning hittade jag lite intressant information om författare på nätet och några länkar som jag ännu inte har hunnit pröva. Man kan t.ex. hämta hem Shakespeares samlade verk.. Författaren Mats Wahl lär läsa för osss på www.storyland.se och Aino Trosell bjuder helt gratis (enligt tidningen) på noveller på www.ainotrosell.se. På Karin Boyesällskapet, www.karinboye.se finns dikter av Karin Boye.

Ett litet intressant projekt som jag själv har letat upp är Bibeln. Jag insåg att jag faktiskt aldrig läst något annat ur Bibeln än det jag presenterats för i skolan. På en läsplatta kan man faktiskt hämta hem Biblens böcker och läsa i olika miljöer utan att väcka någon speciell uppmärksamhet för bokvalet, för det är väl alltjämt så att om man sitter på tåg eller andra offentliga miljöer och läser Bibeln så skapar man en del föreställningar hos andra människor. På www.bibeln.se kan man hämta hem de olika böckerna från Bibel 2000 och läsa dessa på sin läsplatta.

Open Bible by revger, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  revger 

Hittills har jag tagit mig igenom Moseböckerna till och med Samuels bok. Att läsa böckerna i sin helhet skiljer sig faktiskt väldigt mycket från ”moses i vassen” eller ”dansen kring guldkalven” och de berättelser man presenterades för i skolan. Framförallt är de mycket brutalare men där finns också en hel del långrandiga uppräkningar som känns som transportsträckor.

Med våra referensramar känns också Herrens agerande med sitt utvalda folk lite bisarrt. Det är inte mycket israeliterna gör rätt där de drar fram i öknen och som jag tänker måste de ständigt vara rädda för att göra något som misshagar Herren utan att de egentligen förstår detta från början. Konsekvenserna blir oftast ödesdigra för Herren befaller ganska ofta att ”då skall han dö”, inte sällan genom att man kastar sten på den utpekade missdådaren och ibland även på ”hela hans släkt”.

Utifrån vara referensramar känns det också som om Herren skulle vara betjänt av att ta en debatt med några riktigt hårdföra femininister. Möjligen skulle han också finna ett visst intresse av att besöka en svensk campingplats i semestertider då han verkar vara väldigt förtjust i lukten av bränt kött. ”Det är en lukt som gör Herren nöjd”.

Att de semesterfirande skulle ha tanken på att de sysslar med ”brännoffer” vid sina grillar förefaller däremot mindre sannolikt.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
kultur litteratur språk teknik

Skriv!

Jag läser några reportage i magasinet Skriva (januari/februari, 2012) dels om Jan Guillo och dels om ett antal författare som ger sina tips om skrivande.

Reportaget om Guillo innehåller väl egentligen bara sådant man redan visste, nämligen att skrivande är ett hårt arbete och att s.k. inspiration bara är en inbillning eller en förevändning för att slippa skriva. I reportaget får vi vidare veta att Guillo har stränga rutiner för sitt skrivande vilka han inte avviker från. Varje dag skall det produceras en viss mängd text. En intressant upplysning är också att han alltid slutar skriva i något som inte är avslutat så att han liksom bygger upp en spänning att fortsätta. Jag tycker mig känna igen detta lite avlägset.

2008-01-26 (Editing a paper) - 31 by Nic
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  Nic’s events 

Att Guillo också skriver på en gammal tysk mekanisk skrivmaskin till vilken han förvarar ett otal färgband i frysen tror jag att jag kände till från tidigare. Likaså att han gärna tar sig ett glas vin men att det aldrig får bli i sådana mängder att fingrarna får problem att hitta tangenterna på skrivmaskinen. Han retar säkert också någon med sitt uttalande om att det var pinsamt att Tranströmer fick Nobelpriset, inte för att Trnaströmer inte förtjänar det utan för att det är bisarrt att ett litet land som Sverige skulle hysa så proportionellt många stora litteraturbegåvningar och få förhållandevis så många Nobelpris.

Vad jag i högre grad uppfattade som värdefullt var hur ett antal andra författare gav råd om skrivande. Här skall relatera några goda råd från Stewe Claeson. Först säger Claeson att det inte går att skriva om man inte vet vad man vill säga. Att man sen blir bättre på att skriva genom att läsa mycket och eftertänksamt låter ganska logiskt, men då skall man tänka på att det finns de som tror att man inte skall läsa vad andra skriver för att inte bli påverkad. På sådana uttalande replikerar Claeson: ”Det märks att du inte läser, för det är oläsligt det du skriver!” Claeson menar att det är nödvändigt att försöka göra som andra oavsett om det gäller musik, måleri eller skrivande. Tids nog hittar man sin egen ton. Kanske är det som jag brukar säga själv: ”Imitation är inlärningens moder” som en travesti på det gamla uttrycket om repetition som inlärningens moder.

Det som gör en text dålig, säger Claeson, är att den inte är känd för författaren själv, att det bara är en sorts manér. En bra text träffar ögonblickligen rätt och där går det inte att flytta om något för att det skall låta bättre eller se finare ut. I vissa böcker, menar han, skullle man kunna ta bort halva sidor utan att det händer något med texten. Claeson fastslår att det är ett ”otroligt babblande” hos många uppburna författare.

Att läsa sina texter högt är ett bra sätt, enligt Claeson. Man upptäcker ögonblickligen om man är ”ute och cyklar”. Man känner direkt om man kan stå för det man skriver, menar han.

Att rensa i sina texter är en dygd, enligt Claeson. Kanske är det så att vi verkligen kommer igång med att producera text och att vi skriver i timmar bara för att det går så lätt. När man sedan återvänder till all denna text nästa dag, känns det som om man ville gå under jorden eller byta identitet därför att det är så ”jävla dåligt”. Emellertid har jag i denna stora textmassa faktiskt skrivit något av värde; det gäller att rensa fram det (känns nästan som att rensa i grönsakslandet!).

Claeson menar att vi skulle ha mycket färre romaner ute om författarna lärde sig att rensa. Det har blivit mycket värre sedan vi började skriva på dator, säger han. Förr var man tvungen att skriva om (och det är just vad Guillo gör, berättar han i reportaget ovan) och då blev texterna kortare och kortare men det blev bättre därför att man tätade till texten istället för att bara flytta om som vi gör idag med datorn. Claeson slår fast att alla texter är bortåt 40% större än vad de borde vara. Nu har vi datorn, som ju är ett fantastiskt hjälpmedel, och då måste man låta texterna ligga till sig (kanske jag borde göra med denna). När man sedan går tillbaka, menar Claeson, finns det faktiskt något som är värdefullt men det kan vara det sista man skrev och då gäller det att ”spola de första elva sidorna.”

Slutligen får vi tipset att stryka ”transportsträckorna”. Om en författare vill skriva om hur det är i ett annat land, säger Claeson, behöver vi inte beskriva hur han köper biljetter och åker dit. Om författaren i stället skriver ”När jag klev ut i Tunis…” fattar vi ju ändå att han har åkt dit. Skit i hela den ”töntiga skiten” och börja med det som är intressant!

manuscript by El Chupacabrito, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  El Chupacabrito 

Claeson avslutar med att säga att han är hjärtligt trött på uttalandet att man skall ”slå ihjäl sina älsklingar” (kill your darlings) eftersom det har blivit en klyscha; det handlar istället om att om man verkligen har skrivit något som inte bara håller utan dessutom är vackert formulerat och sant, då skall man börja där och strunta i resten.

Om jag nu tar ett steg tillbaka och funderar på det jag har skrivit, inser jag att det finns mycket visdom i det som Claeson lär oss. Naturligtvis borde jag följt hans råd och strukit den inledande delen om Guillo. Inte för att den är direkt ointressant men jag borde ju rensat. Skall försöka lära mig detta.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License