Jag har tidigare beskrivit mitt projekt att försöka läsa Bibeln rakt igenom eftersom jag tycker att det på något vis hör till allmänbildningen och att jag skaffat mig en läsplatta där jag kan läsa utan att väcka alltför vittgående föreställningar hos omgivningen. Ifall nu någon exeget skulle läsa detta vill jag undrstryka att jag läser med lekmannens ögon.
I min förra ”rapport” förundrades jag över hur Herren styrde och ställde med ”sitt”folk när de irrade omkring i öknen och hur de då och då gjorde vad som var ”ont i Herrens ögon”, vilket regelmässigt fick svåra konsekvenser. Jag har också förundrats över det ständiga offrandet av tusentals boskapsdjur, enbart felfria enligt Herrens föreskrifter..
När de väl kommit till ”sitt land” spänner berättelserna över många år där det mest iögonenfallande har varit hur man byggt och byggt och återuppbyggt Herrens hus, templet. Utöver detta har man fört ständiga krig, blivit bortförda och åter hemförda. Allt detta är berättat med ständiga uppräkningar av kungalängder och släkter. Jag tror att Krönikeböckerna var värst när det gäller uppräkningar. Riktigt osmakligt med dagens referensramar är förbudet att beblanda sig med andra folk och att brott mot detta åtgärdas genom att ingifta kvinnor och de barn som blivit till drivs bort så att folket hålls rent.
När jag kom till den lilla korta Esters bok, verkade det emellertid inträffa ett stilbyte och den boken kunde man faktiskt läsa som en spännande saga med en klar dramatisk nerv.
Den börjar med att kungen Xerxes har gästabud för sina befallningsmän och när de har festat i flera dagar och kungen blivit ”upprymd” av vinet vill han visa upp sin vackra drottning Vashti för de andra karlarna. Nu inträffar det oerhörda att drottningen vägrar infinna sig hos de, får man väl anta, beskänkta herrarna.
En sådan oerhörd skymf får givetvis inte passera ostraffad och kungen råds att statuera exempel för att visa att han är herre i sitt eget hus. Om detta skulle komma ut i landet, kunde även andra få liknande problem med sina kvinnor.
Drottningen fråntas sin drottningvärdighet och rådgivarna bestämmer att det skall letas upp ”vackra orörda flickor” som skall föras till kungens harem. Där skall de genomgå flera månaders skönhetsbehandling varefter kungen liksom skall testa av utbudet. Givetvis blir kungen begapad i judinnan Ester dock utan att veta att hon är judinna.
Sen följer det en rad dramatiska händelser där Esters styvfar juden Mordokaj lyckas få reda på att det finns en sammansvärjning mot kungen. Genom Ester får kungen reda på detta och detta visar sig även bli Mordokajs lycka eftersom han genom att ha avslöjat sammansvärjningen blir kungens närmaste man och därmed lyckas avstyra en utrotning av alla judar i kungens rike.
Ja, detta är i stora drag berättelsen som faktiskt lite liknar en folksaga med sina dramatiska inslag och sitt lyckliga slut för ”våra hjältar”. Med dagens ögon är detta förstås en fruktansvärt politiskt inkorrekt historia med kungen som skall visa upp sin sköna kvinna när han är ”upprymd”, att man hämtar en samling ”vackra orörda” flickor som kungen skall pröva på och kanske är det inte heller helt comme ilfaut att Ester utnyttjar sina behag för att vinna fördelar även om vi skall tycka att det var för ett gott syfte i det här fallet.
De onda får som sig bör, i en dramatisk berättelse, hemska straff. Den onda drivkraften i berättelsen blir av med både hus och alla söner och blir därtill upphängd på den påle som han själv riggat för Esters styvfar; en biblisk variant på ”den som gräver en grop för andra …”
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License