Kategorier
kristen tro samhälle trafik

Tro och vetande

krucifix husaby kyrka
Krucifix, Husaby kyrka, eget foto

Huruvida man kan avgöra äktheten i ”kristen tro” genom att ställa frågor om denna tro till en konvertit är en intressant fråga. I Fria Tidningen den 24 maj 2017 skriver biskopen i Skara stift Åke Bonnier en artikel med rubriken Migrationsverket avgör inte vad som är riktig kristen tro, som jag läste med visst intresse.

I skolan fick man lära sig, att en gång i tiden övergick människor till kristendomen för att undvika obehag eller rentav döden. Jag tror säkert att en och annan även idag bedömer det som lämpligt att övergå till kristen tro i hopp om att slippa olika slags problem. Dock tror jag inte alls att Migrationverket klarar av att spåra några ”bekvämlighetskristna” genom att ställa frågor vars svar då skulle indikera kristen tro. Både som forskarutbildad och som medborgare i gemen tycker jag att detta verkar vara ett högst osäkert förfarande.

Sortera med kunskapstest

Det som först slår mig är att hur svårt det är – för att inte säga omöjligt – att med en sorts stickprov avgöra en så pass komplicerad fråga som en persons kristna tro. Eller för den del vilket existentiellt tillstånd som helst.

Ett av de mera sofistikerade exemplen på tests förmåga att avgöra eller predicera är antagligen Högskoleprovet, vars frågor rigoröst utprövats av kunniga forskare i åratal. Inte ens detta prov går alltid fritt från kritik. Jag har svårt tro att Migrationsverkets testfrågor ens är i närheten av sådan rigorös utprövning.

Enligt biskopens inlägg ställer Migrationsverket ett antal kunskapsfrågor om sådant som jag själv med stor sannolikhet skulle misslyckas att svara rätt på. Men säg ändå att konvertiten lyckas svara tillfredsställande på frågorna: är detta då ett tecken på att personen i fråga har gått över till – och därför omfattar – den kristna tron?

ID eller körkortsfoto 5 minHär tycker jag att vi skulle kunna jämföra med ett körkortsprov. Jag antar att det är fullt möjligt för en person att svara rätt på alla frågor i teoriprovet utan att för den skull kunna köra bil eller ens kunna köra bilen 1). Det är givetvis på samma sätt med ”torrsim” eller musikteori, Dessa kunskaper leder inte nödvändigtvis till vare sig simkunnighet eller till förmåga att musicera. Detta innebär givetvis inte att den teoretiska kunskapen är onödig; enbart att den inte är tillräcklig. Utifrån sådana här funderingar tänker jag att det inte är möjligt för Migrationsverket att avgöra ”kristen tro” med ett kunskapstest.

Biskopen menar dessutom att tro är något som kommer över tid och kräver aktiv handling. Liknelsen med körkortsaspiranterna förefaller mig slående även här. Det populära talesättet att ”körkortet är ett bevis på att man får öva på egen hand” förefaller väldigt applicerbart även på den som ”har blivit kristen”. Med tiden lär sig förhoppningsvis den bilförare som för öva på egen hand att köra bil. Något motsvarande skulle man kanske kunna tänka sig gäller för den som får tid att pröva på kristen tro på egen hand

Ur biskopens synvinkel är det därför knappast förenligt med hans tro att sortera bort de som inte svarar rätt utan att ge dem en chans att liksom en bilförare träna sig i att navigera enligt kristen tro över tid.

Bildlänk: ”Filipstad” (CC BY-NC 2.0) by storuman

—————–

1)
Jag brukar skilja på att kunna köra bil som innebär att kunna framföra ett fordon i trafik t.ex. stadstrafik och att köra bilen d.v.s. att kunna utföra de manuella färdigheter som krävs för att få fordonet i rörelse. I min tolkning är det senare en skäligen enkel procedur  medan det förra kräver avsevärt mer av omdöme och erfarenhet.
Kategorier
kristen tro kultur litteratur

Skönhet, lust och motstånd i biblisk storpolitik

Jag har tidigare beskrivit mitt projekt att försöka läsa Bibeln rakt igenom eftersom jag tycker att det på något vis hör till allmänbildningen och att jag skaffat mig en läsplatta där jag kan läsa utan att väcka alltför vittgående föreställningar hos omgivningen. Ifall nu någon exeget skulle läsa detta vill jag undrstryka att jag läser med lekmannens ögon.

Esther - 4:16 by Realistic Imaginations, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Realistic Imaginations 

I min förra ”rapport” förundrades jag över hur Herren styrde och ställde med ”sitt”folk när de irrade omkring i öknen och hur de då och då gjorde vad som var ”ont i Herrens ögon”, vilket regelmässigt fick svåra konsekvenser. Jag har också förundrats över det ständiga offrandet av tusentals boskapsdjur, enbart felfria enligt Herrens föreskrifter..

När de väl kommit till ”sitt land” spänner berättelserna över många år där det mest iögonenfallande har varit hur man byggt och byggt och återuppbyggt Herrens hus, templet. Utöver detta har man fört ständiga krig, blivit bortförda och åter hemförda. Allt detta är berättat med ständiga uppräkningar av kungalängder och släkter. Jag tror att Krönikeböckerna var värst när det gäller uppräkningar. Riktigt osmakligt med dagens referensramar är förbudet att beblanda sig med andra folk och att brott mot detta åtgärdas genom att ingifta kvinnor och de barn som blivit till drivs bort så att folket hålls rent.

När jag kom till den lilla korta Esters bok, verkade det emellertid inträffa ett stilbyte och den boken kunde man faktiskt läsa som en spännande saga med en klar dramatisk nerv.

Den börjar med att kungen Xerxes har gästabud för sina befallningsmän och när de har festat i flera dagar och kungen blivit ”upprymd” av vinet vill han visa upp sin vackra drottning Vashti för de andra karlarna. Nu inträffar det oerhörda att drottningen vägrar infinna sig hos de, får man väl anta, beskänkta herrarna.

En sådan oerhörd skymf får givetvis inte passera ostraffad och kungen råds att statuera exempel för att visa att han är herre i sitt eget hus. Om detta skulle komma ut i landet, kunde även andra få liknande problem med sina kvinnor.

Drottningen fråntas sin drottningvärdighet och rådgivarna bestämmer att det skall letas upp ”vackra orörda flickor” som skall föras till kungens harem. Där skall de genomgå flera månaders skönhetsbehandling varefter kungen liksom skall testa av utbudet. Givetvis blir kungen begapad i judinnan Ester dock utan att veta att hon är judinna.

Sen följer det en rad dramatiska händelser där Esters styvfar juden Mordokaj lyckas få reda på att det finns en sammansvärjning mot kungen. Genom Ester får kungen reda på detta och detta visar sig även bli Mordokajs lycka eftersom han genom att ha avslöjat sammansvärjningen blir kungens närmaste man och därmed lyckas avstyra en utrotning av alla judar i kungens rike.

Ja, detta är i stora drag berättelsen som faktiskt lite liknar en folksaga med sina dramatiska inslag och sitt lyckliga slut för ”våra hjältar”. Med dagens ögon är detta förstås en fruktansvärt politiskt inkorrekt historia med kungen som skall visa upp sin sköna kvinna när han är ”upprymd”, att man hämtar en samling ”vackra orörda” flickor som kungen skall pröva på och kanske är det inte heller helt comme ilfaut att Ester utnyttjar sina behag för att vinna fördelar även om vi skall tycka att det var för ett gott syfte i det här fallet.

De onda får som sig bör, i en dramatisk berättelse, hemska straff. Den onda drivkraften i berättelsen blir av med både hus och alla söner och blir därtill upphängd på den påle som han själv riggat för Esters styvfar; en biblisk variant på ”den som gräver en grop för andra …”

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License