Även jag som – med dagens mått mätt – måste betraktas som en ”gammal man” har kommit på mig med att i olika sammanhang uttala ordet ”nörd”, oftast om andra men även som ett sätt att beskriva mig själv när jag försöker rolla min kajak med grönlandspaddel hellre än att upptäcka nya ställen att paddla för att bara ta ett exempel (det är inte jag på bilden även om jag faktiskt kan göra det som visas här).
I Fria Tidningen (13 juni) analyserar Daniel Sterner såväl uppkomst som betydelseförskjutning av ordet nörd (eng. nerd). Ursprungligen tror man att det kommer från det amerikanska uttrycket ne’er-do-well, alltså någon som aldrig gör någon nytta.
Under 2000-talet hände det sig att ordet börjar få positiva konnotationer. It-giganter som Gates, Jobs, Brin och Page brukar tillskrivas epitetet nörd och detta kopplas till deras framgångar.
Nu kan man kanske ställa sig frågan om föräldrar i gemen borde uppmuntra till nörderi i hopp om att telningen ska bli en ny Gates, Jobs eller kanske Zuckerberg. Detta är förstås ytterst tveksamt för även om ovannämnda personer har lyckats bli stormrika inom it-världen genom banbrytande idéer, är det nog mindre sannolikt att nörden i gemen som tillbringar nätter och dagar framför datorn (eller motsvarande besatthet) kommer att åstadkomma något som skakar om världen så som it-giganternas skapelser. Sannolikt har Gates och de andra haft något ytterligare att komma med och nördstämpeln har nog satts dit i efterhand som ett försök att förklara de respektive framgångarna. Dessvärre är det nog så att den vanlige nörden som sitter framför sin dator eller hänger upp-och-ner under sin kajak snarare hamnar i kategorien ”ne’er-do-well” d.v.s. att det enda man gör är att förbruka tid som måhända kunde använts på bättre sätt.
Sterner tror mer på en annan sorts nördar; han tar Carl Sagan som exempel, en sorts nörd som fokuserar på existentiella frågor (Cosmos: A Personal Voyage).