Kategorier
fritid hem informationsteknologi teknik

Att informera sig om hur man lagar en dator

Det är faktiskt ganska fascinerande att man kan ta reda på det mesta på nätet idag. Det är inte bara det att man faktiskt kan ta reda på både det ena och det andra utan man kan göra det precis när man vill också, just-in-time som det brukar heta ibland. Jag undrar hur man gjorde tidigare?

Jag har några minnesbilder från min barndom då föräldrarna skulle kolla om de vunnit något på stryktipsrader de regelbundet lämnade in varje vecka. Vid en viss tid meddelades den rätta tipsraden i radion och även om de visste ungefär när detta skulle ske, vill jag minnas att det nästan alltid uppstod en viss dramatik innan Mamma hade greppat en penna och hittat något lämpligt att anteckna på. Om något då skulle gå snett eller om man råkade störa med prat, fick de vänta tills tipsraden meddelades i någon ytterligare radionsändning eller helt enkelt tills morgontidningen anlände (mitt på dagen på landet) nästa dag.

Radio General Electric by Fernando Candeias, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Fernando Candeias 

Idag tar de flesta av oss mobilen och surfar in på lämpligt ställe på nätet och hämtar fram den information man vill ha; man kan t.ex. enkelt följa matchutvecklingen för sitt favoritlag i allsvenskan under tiden matchen pågår, bara för att ta ett exempel.

Det är emellertid inte bara just-in-time som gäller för information på nätet utan det är kanske i ännu högre grad vad-som-helst. Jag skall ge ett färskt exempel.

Vi har under flera års tid haft problem med en liten bärbar dator, en s.k. netbook där skärmen har antingen inte alls har tänt sig eller så har den slocknat när man vinklat den. Enda sättet att få igång den har varit att vinkla fram-och-tillbaka eller att trycka hårt på baksidan. Den slutsats som ligger nära till hands är att det är någon sorts kontaktfel, vilket i-och-för-sig motsades av att den kunde börja fungera igen om man drog ner ljusintensiteten. Vi står alltså inför två tänkbara möjligheter, ett rent begripligt kontaktfel eller ett mera obegripligt mjukvarufel. I vilket fall har datorn varit mer eller mindre obrukbar under något års tid.

Nu ”hände det sig vid den tiden” att en annan dator som använts yrkesmässigt skulle återlämnas till arbetsgivaren och då uppstod ett, om inte akut, så i alla fall stort behov av en mobil dator. Det måste finnas någon som haft likande problem tänkte jag och började skanna av nätet.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=t0XJvTK4q3o?rel=0]

Jag skrev in datorns modellbeteckning och ”assembly instructions” på den stora sökmotorns sökfält och dirigerades förutom till tillverkarens sidor till en rad videoklipp på YouTube där personer (eller snarare flinka händer) antingen till förförisk musik eller instruktivt tal plockade ner datorn i dess beståndsdelar på kort tid.

Jag valde ett klipp om hur man byter skärmen på datorn. Efter att ha lossat ett fåtal skruvar bände händerna loss kanten runt skärmen så att den släppte från sina plasthakar (detta hade man ju inte vågat sig på om man inte sett hur lätt det gick). Efter det att kanten tagits loss hängde själva lcd-skärmen i några kablar. Efter att ha lossat några tejpremsor kunde händerna dra isär en liten platt kontakt, en sån där med ”tusen” stift som skall passa in i motsvarande hål. Efter detta bytte man skärmen mot en ny och genomförde processen i motsatt ordning.

Skulle jag våga mig på detta. En eftermiddag när datorns ägare inte var hemma, plockade jag fram ett antal små skruvmejslar och la den lilla netbooken på rygg på dagens GP. Precis som på nätet hade jag olika pytsar där jag kunde lägga skruvarna.

För att nu göra en ganska kort historia ännu kortare fungerade det nästan precis så som jag ovan beskrivit och jag kom snabbt fram till den lilla kontakten med ”tusen” stift som satt bakom en tejp. Jag bände med darrande fingrar och tänkte att denna dator kommer aldrig någonsin mer att fungera. Så lossnade kontakten  och hela den lilla lcd-skärmen var lös.

Nu skulle jag ju inte alls byta skärmen utan efter att har tittat lite grann på den och läst modellbeteckningar försökte jag få fast den lilla kontakten med alla dess stift igen. Det gick förvånansvärt lätt och jag fick för mig att jag skulle nätansluta och starta datorn i detta läge. Döm om min förvåning när den snällt startade, visade sin startskärm och började ladda det stora operativsystem som de flesta människor tror är det enda (ifall de inte är Mac-användare förstås). Nu gällde det bara att få skruvarna och dekorationerna (ramen) på plats. Detta fungerade också även om jag fick någon lite plastpryl som verkade ha gått sönder över.

När datorns ägare kom hem, kunde jag stolt berätta att jag lagat datorn och att den nu kunde användas utan problem. Ganska fantastiskt faktiskt att man kan bli undervisad på det detta sätt på nätet!

Naturligtvis finns det en generell lärdom man kan dra av detta när det gäller att instruera om hur man utför specifika moment.

Kategorier
hem politik samhälle

Hel och ren

En krönika av Henning Mankell i GP (30 juni) om trasmodet, svindyra jeans med designade revor och hål, får mig att associera till hur det var när jag barn och hölls i representativt skick av föräldrarna. Även om de inte hade så stora resurser måste pojken hållas hel och ren. ”Hel och ren” var en sorts mantra som alltid gällde när man befann sig bland andra.

There is Nothing Wrong with these Jeans by cogdogblog, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  cogdogblog 

Mankell noterar utifrån sina afrikanska erfarenheter att hel och ren även gäller bland de många som har det svårt, även de fattigaste försöker hålla på sin värdighet genom att så långt det går lappa ihop sina kläder och hålla dessa rena så gott det går. När Mankell ser trasmodet bland afrikanska stadsbor är det för att dessa framförallt identifierar sig med urbana västerlänningar och inte med folk i gemen på den afrikanska kontinent som Mankell har erfarenhet av.

Det medvetet sönderklippta modet, menar Mankell, blir en sorts förakt för de människor som faktiskt inte kan hålla sina kläder hela. Jag tror nog att Mankell vet vad han talar om med sina erfarenheter från Afrika.

Själv har jag flera par jeans som jag faktiskt har slitit hål på, både på lårens framsida, på knäna och i baken. Om jag mot förmodan skulle komma på att visa mig i dessa trasiga jeans utanför hemmet, är jag övertygad om att att det ögonblickligen skulle märkas att det inte var designade revor och att jag därför var en vanlig trashank och alls inte någon som tillhör innefolket med svindyra designade revor.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License