Kategorier
litteratur politik samhälle språk

Ideologifobi

Varför måste jag alltid skriva så långt? Som gammal akademiker med avhandling, rapporter, presentationer och föreläsningsmanus i bagaget tror jag nog att  man är skadad av en rädsla att utelämna något så att man framstår som okunnig. Låt mig försöka en annan strategi idag.

 

Venciendo fobias by Belfyta, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Belfyta 

 

 

I min älskade bastu där jag får de flesta idéerna från diverse läsning träffar jag bl.a. på ordet ideologifobi. Nu skall jag avstå från skriva läsaren på näsan min tolkning av vad detta innebär men jag har ju skrivit om avsaknaden av ideologi tidigare.

Ett annat uttryck som jag träffade på denna kväll är ekologisk förståelse och jag funderar genast på om jag själv har en sådan. Skribenten Kerstin Hamberger (Något är möjligt – ekologi som livsnjutning) uppmanar oss att blunda och visualisera vår ekologiska förståelse. Hur ser vår ekologiska tillvaro ut?

Ytterligare ett uttalande att fundera över är detta: ”samhällsbyggandet startar på fritids”. Ja, det tycker vi kanske kan vara rimligt men vi får oss en riktig käftsmäll av nästa citat: ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.” Idag går det 20 barn eller fler på varje fritidsledare. Inte konstigt då att skribentens associationer drar vidare till Goldings Flugornas Herre (som är en ruskig skildring av hur de starkare tar sig rättigheter gentemot de svagare).

Slutligen läser jag en anmälan av Svetlana Aleksijevitj bok Tiden Second Hand där man enligt anmälaren (Sara Molander) får en bild av skillnaden i behandling mellan ”äkta sovjetmänniskor” och ”stalinister” respektive övriga vanliga medborgare, kanske sådana som du och jag.

Den boken skall jag definitivt låna och läsa när (om?) biblioteken får lite lösare i koppel av de profithungrande förlagen så att man kan låna den som e-bok.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.