Jag läser en intressant artikel i Lärarnas tidning om en man på Malmö högskola som fått epitetet förskollärarnas John Wayne därför att han kritiserat genuspedagogiken. Han säger tex. att han aldrig mött några könsneutrala barn och att det är fel att försöka dekonstruera barn till könsneutrala varelser. Vi har fått en ny normativitet där idealet har blivit den tuffa flickan ocj den mjuke pojken. Sålunda kan studenterna komma tillbaka från sin praktik och triumfatoriskt berätta om flickan som leker med bilar medan flickan i rosa klänning som leker med dockor blir något som skall bekämpas. Läraren i artikeln menar att det är den lek som sker på barnens villkor som är den viktiga. När vi försöker göra leken nyttig blir den ointressant för barnen.
Jag tror att det ligget mycket i det han säger. Det verkar inte heller finnas så stort folkligt stöd för de könsneutrala varelserna. De är nog egentligen rätt sällsynta.