Kategorier
fritid

Kanske en ”Farbror Frej?”

image

En gammal cykel, en kärra med hjul. Sågelisåg i en regel av trä. Skruva små öglor och fäst med en tamp. Så har ni gjort er ett drag för cykeltramp!

Efter dagens andra tur till sjön med ytterligare en kajak slog det mig att jag kanske håller på att ’gå i barndom’ igen. Att inte behöva gå till jobbet (inte alltid så positivt dock) närmar sig känslan av barndomens oändliga sommarlov. Visserligen har vi haft en hel del allvarliga händelser under sommaren men det finns också åtskilliga glädjeämnen.

Kategorier
litteratur politics politik samhälle

Egoismens megafoner

I en dagstidningskrönika läser jag att tankesmedjan Timbro har gett ut två böcker av Ayn Rand, Urkällan och Och jorden skälvde. Man undrar förstås vad de kan ha för avsikt med detta.

Wallpaper by Luis.Vieira, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  Luis.Vieira 

Jag har ju tidigare skrivit om Ayn Rand efter det att jag läst om att centerledaren Annie Lööf tyckte att vi borde låta oss inspireras av Rands tankegods. Min tanke var då att om Lööf tycker att det är något vi bör inspireras av så är det sannolikt något som jag själv tycker vi borde ta avstånd från.

Detta ledde till att jag tog reda på lite om Rand och jag fann då att hon är frontfigur i en filosofi som benämns objektivismen. Mycket förenklat är Rands budskap att var och en har en skyldighet att följa sina egna idéer och ta vara på den egna skaparkraften. Detta kommer till uttryck i den – jag tvekar inte – grandiosa romanen The Fountainhead, det är väl den som har blivit Urkällan i svensk översättning. Du kan hämta den egelska utgåvan på nätet (efter lite googlande).Jag har tidigare skrivit om min läsning av detta digra men oerhört fascinerande verk.

Jag har också läst den lilla kortromanen Anthem som också den handlar om kampen för individens frihet. Här finns – i motsats till Orwells pessimistiska 1984 – en positiv utveckling där huvudpersonerna lyckas ta sig bort från ett totalitärt system till individuell frihet och lycka.

Ayn Rand har alltså inget till övers för kollektiva lösningar, altruism eller social välfärd och det är förstås inte förvånande att högerns megafoner finner det lämpligt att hjälpa till att sprida detta budskap inför valet. Faran, som jag ser det, är egentligen inte att människor tar vara på sin kreativa förmåga utan mer att budskapet förenklas och vulgäriseras i debatten så att resultatet blir krav på nya skattesänkningar, att man jagar sjuka och arbetslösa, att man kräver ”stopp för bidragssamhället” och misstänkliggör den som ”bara vill leva på bidrag”. Alltså välkända tongångar som i värsta fall får näring från Rand.

Kategorier
natur

Rönnbärsdags

Rönnbärsdags by Lejon2008
Rönnbärsdags, a photo by Lejon2008 on Flickr.

De är nog inte så sura som de säger. Jag antar att de flesta har hört talesättet ”surt sa räven” med innebörd att det man ändå inte kan uppnå måste man tala nedsättande om.

Kategorier
fritid

Invention

Invention by Lejon2008
Invention, a photo by Lejon2008 on Flickr.

Ibland får man behov av att pyssla lite med händerna. Jag brukar alltsomoftast ta kajaken i nosen och gå till vattnet men har länge tänkt att det nog borde vara enkelt att cykla och därmed spara några minuter. Efter att ha letat på nätet efter olika anordningar för att koppla kajaken som en släpvagn till cykeln, fann jag dels att det skulle kosta mig en hel del att köpa en sådan utrustning men också att man med lite händighet kunde tillverka en en sorts försöksanordning. Det är naturligtvis ingen större innovation att såga till en träbit och lägga på pakethållaren men det som krävde lite tänkande var hur man på ett smart sätt skulle kunna fästa och enkelt ta loss anordningen. Själva draget sker därför via en lina medan träregeln funktion enbart är att hålla en viss höjd. I ena änden finns en karbinhake där man häktar i kajaken. Därefter löper linan genom ett hål – för kajaken måste hänga under träregeln för att inte slå i – och runt sadelstolpen ett eller två varv för att på återvägen fästas in en s.k. clamcleat som man har för att fästa skot och fall på segelbåtar. Hela draget kan tas loss från cykeln på några sekunder och packas ner i kajakens lastutrymme om man så vill. Smart va!

P.S. Nästa version av draget skall bli några centimeter längre då olika kajaker har ”nosringen” olika långt in på fördäcket. Lite puts och färg kanske jag också kostar på anordningen. Måste också erkänna att jag fått idén härifrån:

http://www.dumb-stick.com/

Kategorier
ekonomi politics politik samhälle skola

Har du rätt sjukdom?

Jag minns hur vi på vår arbetsplats – en skola – fick höra en rad nya termer som ’mål och resultat’, ’beställare-utförare’ och ’resultatenheter’. Därefter vidtog ett oerhört tidsödande arbete med att skriva ’arbetsplaner’.

Under senare tid har vi nästan dagligen fått höra hur såväl skolor som vårdinrättningar dignar under bördan att på olika sätt dokumentera verksamheter så att de kan granskas och relateras till olika målbeskrivningar, vilket ger möjlighet att utkräva ansvar av verksamheternas utövare. Numera känner vi vi till att detta ’granskningssamhälle’ har vuxit fram som ett resultat av ’new public management’ (NPM).

forbedringstavle_dialyse_tromso_web-2 by Universitetssykehuset Nord-Norge (UNN), on Flickr
Creative Commons Attribution-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Universitetssykehuset Nord-Norge (UNN) 

Ett synnerligen avskräckande exempel på hur det kan gå när man försöker mäta kvaliteter t.ex. vårdkvalitet med olika kvantitativa mått får man i Maciej Zarembas bok Patientens pris där han i en serie artiklar – först publicerade i DN – visar hur NPM faktiskt kan korrumpera vården så att man blir tvungen att göra ekonomiskt fördelaktiga överväganden snarare än utifrån den medicinska professionen. Vissa vårdinsatser ger helt enkelt mer pengar till verksamheten än andra. Zaremba beskriver t.ex. den s.k. kömiljarden som är avsedd att kapa köerna till vården. För att komma i åtnjutande av dessa pengar måste man satsa på nybesök; gamla med kroniska åkommor göre sig icke besvär!

DRG – diagnosrelaterade grupper – är ett system för att systematisera och poängsätta olika åtgärder, som jag förstår det liknar det bilverkstädernas beräkning av tid och kostnad för t.ex. byte av bromsok, avgassysystem o.s.v. Det har visat sig att med det här systemet  lönar det sig bäst att satsa på skickliga sekreterare som kan koda gjorda ingrepp på ett sådant sätt att de ger mest pengar.

Riktigt skrämmande blir det när man läser att systemet inte alls förmår fånga vårdens kvalitet; det blir alltså inget problem om patienten måste återkomma eller rentav dör för i båda fallen kan man fylla statistiken med ytterligare besök.

Personligen har jag alltid trott att NPM är ett galet påfund från högerregeringen men i bokens avslutningskapitel får jag en nyttig tillrättavisning när jag får veta att det var under den socialdemokratiska eran som de här galenskaperna startade. Det var under Feldts tid (det var alltid något lurt med Feldt) som man försökte effektivisera den offentliga sektorn; ett sätt blev då att försöka mäta vad som egentligen ’producerades’. Högern som alltid varit emot offentliga åtaganden hade inget att invända mot att man försökte ta den ’ineffektiva’ offentliga sektorn i örat men dess bevekelsegrund var främst ’public choice’, detta som sedan tagit sig uttryck i s.k. friskolor och genom olika privata entreprenörer som försöker göra sig vinster med hjälp av offentliga medel.

Idag verkar det som om man trots allt inser att följderna av NPM är allt annat än positiva men i Zarembas bok får man dessvärre intrycket av att man målat in sig i ett hörn och att det därför blir mycket svårt att ta sig ur detta. Det riktigt allvarliga – inte minst inom vården – som jag uppfattar det är att professioner får vika för byråkratiska beslut; läkare, lärare och andra blir en sorts utförare av beslut som fattats av de som inte har den professionella kunskapen. I den mån de inte uppnår de uppställda målen – hur tokiga dessa än må vara ur ett professionellt perspektiv – ställs man själv och hela verksamheter till ansvar, vilket får negativa konsekvenser.

Kategorier
litteratur politik samhälle skola

Underdog

Underdog by barriebarrie, on Flickr

Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License
by  barriebarrie 

Jag tänker kort berätta om hur jag under några dagar umgåtts med Torbjörn Flygts roman Underdog, en roman som f.ö. belönats med Augustpriset.

I Underdog får vi följa  romanens centralgestalt Johan genom skolåren fram tills dess han har gjort sin värnplikt. Även om Johan är berättelsens jag är familjen, kompisarna och miljön – en del av Malmö – centrala i romanen.

Johan växer upp med en ensamstående fabriksarbetande mamma – hela tiden omnämnd som Morsan – och en större syster. Här är det emellertid inte frågan om någon misär utan Morsan klarar av att både försörja sin familj och att upprätthålla en exemplarisk ordning. Även om jag själv har vuxit upp i en familj med både far och mor och därtill på landet finns det åtskilligt som känns igen trots att jag själv växte upp flera decennier tidigare. Romanen utspelar sig under sent sjuttiotal och åttiotalet.

Beskrivningen av de tidigare skolåren ler jag igenkännande åt; fotboll var viktigt men inte själva skolan. Även om såväl Johan som jag själv hade lätt för skolan var den mer som en bakgrund till allt det roliga som hände och jag brukar ibland berätta för min nuvarande omgivning hur jag som barn kunde drömma mardrömmar om att sommarlovet var över. Johan har däremot en syster som ständigt pluggar och har toppbetyg.

Hög igenkänningsfaktor är det också i beskrivningen av Johans gymnasiestudier. Liksom jag själv kommer Johan till en främmande värld med andra regler  än de som han har lärt sig bland kompisarna i kvarteret. När Johan kommer till gymnasiet, får han anpassa sig till åttiotalets ekonomism där det talas om aktiekurser och föräldrarnas företag. För Johan gäller det förstås att anpassa sig så mycket möjligt utan att avslöja för mycket om sin bakgrund. Såväl jag känner igen detta! Det var nog inte förrän jag kom till gymnasiet som jag ens blev medveten om att jag kom från ’arbetarklass’.

För att passa in går Johan herrmiddagar med ”småmoderaterna” (obs mitt uttryck) och han besöker också en partitillställning med högerledaren Ulf Adelsson där man häcklar arbetarklassen. Det känns främmande för Johan men det vore förstås omöjligt att inte jubla och applådera tillsammans  med de klasskamrater han numera omger sig med.

Under en tid har Johan en flickvän och då gäller det att passa in hemma hos hennes föräldrar. Han noterar att här kallas föräldrarna för ”mamma” och ”pappa”; inte heller sträcker man sig efter smöret vid bordet utan man ”ber” om det.

Tillsammans innebär det som Johan träffar på i den värld han håller på att träda in i att han stundtals inte känner sig hemma någonstans; han förlorar alltmer kontakten med de gamla kompisarna och han känner sig ofta främmande inför de nya som har helt andra möjligheter att utforma sina liv. Att han heller inte riktigt räknas får han erfara då de nya kompisarna sviker honom genom att helt sonika ändra tidpunkten – utan att fråga Johan – för en länge planerad tågluffarsemester. Johan som måste sommarjobba för att få ihop pengar först, blir lämnad hemma.

När Johan från den vuxnes perspektiv berättar allt detta, har han – liksom jag själv – skaffat en hyfsad akademisk utbildning med socialt anseende. Vi har båda bildat familj med barn (utflugna i mitt fall) och egen bostad.

Det är inget tvivel om att klassresan varit prisvärd, sedd ur ett visst perspektiv. Ur ett annat perspektiv har den till en viss del handlat om att göra sig till och att dölja sådant man i en viss period av livet inte vill skylta med. Priset för det senare kan lätt bli att man inte hör hemma i någondera miljön. För mig, liksom för Johan, var emellertid hemmet och föräldrarna alltid den fasta punkt kring vilken jorden snurrade.

Kategorier
fritid politik samhälle

Att dom orkar!

Forgotten television by autowitch, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  autowitch 

Härom dagen hade jag anledning att göra ett svep genpom de tv-kanaler vi har hemma; jag tror att jag hade tittat på Sveriges landskamp mot Norge. Normalt tittar vi aldrig – som Claes i Galenskaparna uttryckte det – på kanaler med högre startnummer än 2.

Fotboll kan jag i och för sig stå ut med i kommersiell tv då det inte (såvitt jag vet) är reklam under matchen. Så fort det är uppehåll däremot brukar programledarna säga ”efter pausen kommer den eller den, sitt kvar”. Då gäller det att snabbt rädda sig undan tramset. Det var på min väg genom kanalerna ner till ”den riktiga tv-n”, som jag brukar säga, som jag hamnade på 3:an, en tv-kanal som jag i princip aldrig ser på.

Nu råkade jag få se att de körde gamla avsnitt av Morden i Midsomer, en oförarglig serie serie som erbjuder en anglofil ett visst nöje. Detta skulle jag ju kunna titta på medan de körde sin reklam i fotbollskanalen under pausen.

Barnaby och hans medhjälpare hann dock inte fundera länge på det senaste mordet förrän de abrupt avbröts av reklam. Nu måste jag tillstå att jag är lite osäker om ifall nedanstående exempel faktiskt förekom i trean eller om jag försökt fly till ytterligare en kanal men i alla fall dyker det upp en reklam för den elektronikkedja som har ett tyskklingande namn.

Här försöker man profitera på den förestående skolstarten och en liten luden figur skriker ut att lärarna vill att deras elever skall lära sig snabbt och lätt och därför erbjuder man nu en snabb dator (med en massa andra prestandauppgifter) till ett fantastiskt pris. Antagligen skall man också skynda sig, men detta mins jag inte om luddbollen skrek.

Som ovan betraktare av reklamteve blir jag närmast förolämpad av ett sådant ”påhopp”. Om jag skall köpa en dator, vill jag väl inte att en liten animerad luden figur skriker detta åt mig som om jag vore mindre vetande!

All sån infantil reklam skapar, åtminstone hos mig, ett köpmotstånd och jag försöker i görligaste mån undvika de kedjor som tror att kunderna är fullständiga idioter som låter sig övertalas till datorköp av små animerade figurer som själva ser mindre vetande ut.

Nej, tacka vet jag riktig tv utan fördummande reklam!

Kategorier
education samhälle skola

Konkurrens fungerar inte i utbildning!

I keep trying to tell people that business doesn’t need nor provide equity, yet education requires it

Ovanstående citat är taget från diskussionen efter ett inlägg med titeln Here’s Why Competition Doesn’t Work in Public Education där Bill Ferriter med ett belysande exempel visar varför konkurrens fungerar på en varumarknad men inte inom utbildning, helt enkelt därför att affärsverksamhet inte har vare sig behov av eller skyldighet att skapa jämlikhet. Konkurrens har tvärtom som yttersta mål att skapa vinnare! Då måste följaktligen någon eller några bli förlorare.

Kategorier
education politik samhälle skola

Läralätt i ”friskola”

Den som till äventyrs läser den här bloggen kan ju inte sväva i ovisshet om min inställning till sk friskolor- jag måste ju alltid skriva ’sk’ därför att skolor som lever på bidrag från det allmänna kan ju aldrig vara fria i den bemärkelsen att de själva tjänar in sina pengar. Med en sådan inställning är det kanske inte underligt att jag fullständigt vrider mig i skrattparoxysmer när jag läser Berglins seriestrip i Svenska Dagbladet där författarna driver med betygsinflationen (”Läralättias fria gymnasium”) där ”vår Love” (som är ”dum som ett spån”) snart ”får VG i alla ämnen” samt lärarkompetensen. Se också http://www.alejon.se/2013/07/03/naiva-forestallningar-om-utbildningsresultat/

Henric Schartau by Stifts- och landsbiblioteket i Skara, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Stifts- och landsbiblioteket i Skara 

Betygsinflationen är väl ett känt faktum men kanske har man inte ifrågasatt lärarkompetensen lika ironiskt tidigare (nästan Tage Danielssonklass!). Vad sägs om när ”lektor Bladmyr” vill utröna hur lärarna ställer sig till ”synen på Nåden hos Luther, katolska kyrkan och Schartau”. Då finner skolans ledning det säkrast att utlösa brandlarmet.

Av upphovsrättsliga skäl kan jag inte infoga serien här men det är bara att följa länken:

http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd?date=20130811

Kategorier
ekonomi politics politik samhälle

Den ende som förstår

Jag läser en liten tänkvärd krönika om svenska affärsmäns bristande intresse för annat än pengar och konsumtion, förutom golf. Skribenten ställer frågan om huruvida det är alls möjligt att förstå sig på samhället utan kunskaper om litteratur och konst. Romaner av t.ex. Balzac eller Tolstoj ger många gånger större insikter om hur människor fungerar än kunskaper om ekonomi och olika teorier om detta.

Comparing leadership cultures and creati by opensourceway, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  opensourceway 

Nu menar skribenten att inte heller affärsmän på kontinenten är några kulturella giganter. Ett lysande undantag är en tidigare höjdare inom ett stort bilföretag som varnade för ett köp av ett annat storföretag, en affär som nästan fick köparföretaget på fall. Skribenten spekulerar i om det var den skeptiskes udda utbildning – doktor i teologi – som möjligen bidrog till att han såg problemen tydligare än kollegorna som kortsiktigt fokuserade på aktiekurserna.

Emellertid fick de som drev igenom den ofördelaktiga affären senare gigantiska bonusar medan teologen/affärsmannen försvunnit till ett annat och mindre lukrativt jobb. Skribenten drar slutsatsen att det oftast är ekonomiskt gynnsammare att ha mindre samvete och insikt än motsatsen. Svenska politiker som Persson och Bildt avancerade emellertid till mer prestigefyllda poster trots mindre framgångsrika insater.

Här finns ytterligare exempel och den som är gammal nog minns kanske USAs fiasko i Grisbukten. Efter debaclet gällde det för president Kennedy att snabbt göra sig av med den som redan i förväg insett det hopplösa företeget och varnat för dess genomförande.

Den viktiga sensmoralen – som jag uppfattar den – formuleras så här av skribenten: ”Det är bättre för karriären att ha fel med majoriteten än att vara ensam om att ha rätt.