Jag städade på min dator och hittade nedanstående text; hoppas jag inte skrivit om detta tidigare.
Eftertanken som en dragg som bromsar upp. Tänk om politiken gasar på när den blir trött och kräver hårdare tag och militärer. När den borde sätta sig ner och bara lyssna. Att kunna glida bort från sin ideologi och låna från motståndarlaget. När tvivlet inte bär på förtvivlan är det som frisk luft. Kan va som en solstråle som faller in och lyser upp en oväntad plats som legat i dunkel. Politiken visar sällan tvivel. Bara om en politiker är uppträngd mot väggen. Det är det tvärsäkra som gäller. Tvivel skapar förhandlingsutrymme. Hur kan en politik utan tvivel vara en politik att tro på? Tro kräver också tvivel. Politiken ska föreslå och åtgärda. Det vi vet omgärdas av en ocean av okunskap. Det jag tror är förslag och kan aldrig bli mer. Det är inte mycket men det är allt.
Oftast drar vi på för fullt; ibland talar vi innan vi tänkt, ibland skriver vi sådant vi ångrar senare. Vi borde slänga ut en mental dragg som bromsar upp och ger möjlighet till eftertanke. Metaforen om eftertanken dragg kommer från ”Tankar för dagen”, ett litet radioprogram på 5 minuter varje morgon i radions P1.
Glaser talar om politiker som uttrycker sig tvärsäkert istället för att lugna ner sig och lyssna. Att kunna lyssna och släppa sin ideologi innebär att man öppnar upp för ett sunt tvivel som i sin tur kan skapa möjligheter till verklig förhandling med motståndaren.
Ett tvivel kan vara som frisk luft i en diskussion eller som en solstråle som faller in och lyser upp en oväntad plats. Hur kan man bedriva politik utan tvivel, frågar sig Glaser.
Att tro på något måste också präglas av tvivel, tro kräver tvivel. Det vi vet omgärdas alltid av en ocean av okunskap. Det man tror kan aldrig vara mer än förslag. Det är inte mycket men det är allt, avslutar Glaser.