Kategorier
e-reader litteratur

Fjärilseffekt

I mitt förra inlägg skrev jag om en del böcker som jag läst på senaste tiden och det var egentligen meningen att jag skulle skriva något om en av dessa snarare än att utlåta mig om e-böckernas fördelar.

butterfly effect by mindfulness, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  mindfulness 

Jag har mer eller mindre sträckläst Karin Alvtegens bok Fjärilseffekten och jag har redan beskrivit hur jag lånade den en kväll när jag gått till sängs efter att ha läst de korta texter som presenterade boken. Nu i efterhand tycker jag att det är lite underligt att jag ”föll” för den här boken då texterna talade om att författaren skrivit med stora psykologiska insikter. Nu var väl inte formuleringarna exakt så men det stämmer ganska väl med bokens innehåll.

Jag har en bild av mig själv som en som inte begriper sig på psykologiska skildringar av människors förehavanden och jag brukar tänka att det nog beror på min uppväxt där man aldrig hade några mera ingående samtal om hur människor ”mår” som det heter idag. Istället var det mer jordnära ting som dryftades och om någon inte ”mådde bra” så var det nog snarare glada tillrop av typen ”det ordnar sig nog ska du se, tänk inte på det”. Då var det mera begripligt med fysiska åkommor där man faktiskt kunde se orsaken till problemen.

Karin Alvtegen beskriver händelser ur tre personers liv, två kvinnor och en man. Med utgångspunkt i nutid får vi inblick i det som för närvarande sker och hur olika händelser i livet lett fram till nutiden. Fjärilseffekten är känt begrepp som innebär att en rad mer eller mindre slumpartade händelser i tiden liksom bildar en sorts orsakskedja fram till nuet (om inte det hade hänt, hade aldrig o.sv.).

Bodil, en av personerna, har nyligen fått reda på att hon lider av en obotlig nervsjukdom som kommer att kommer att göra henne oförmögen att klara sig själv och inom kort även leda till en säker död. När vi träffar henne har hon efter många år lämnat sin man och tänker ta vara på den tid hon har kvar på ett sätt som hon dittills aldrig tillåtit sig.

Viktoria, som är hennes dotter, en högpresterande yrkesarbetande kvinna  som alltid måste prestera på topp. När hon börjar få problem låter hon sig övertalas att gå till en terapeut och ”vända ut och in” på sig själv. Alvtegen beskriver hur hon inledningsvis även inför terapeuten känner att hon måste prestera så att hon blir godkänd och intressant. Denna inställning kommer dock gradvis att förändras.

Anders, slutligen, är en en framgångsrik arkitekt med en lika framgångsrik hustru i reklambranschen. Av en slump hamnar Anders i ett rån i en guldsmedsbutik där han liggande på golvet – i fosterställning – hotas till livet med en pistol upptryckt mot tinningen. Efter att rånaren har gett sig iväg och när polisen har tagit hand om en del praktiska problem, väljer Anders att återvända hem utan att berätta för sin hustru eller någon annan om vad som inträffat. Gradvis får vi följa hur Anders psyke förändras tills han inte fungerar socialt längre.

De tre beskrivningarna är den yttre ramen men de äger en stor generalitet – så som jag uppfattar det. Jag är också glad att jag kunnat uppskatta det här ”psykologiserandet”; man kan antagligen lära sig en hel del genom att läsa sådana här skildringar.

Egentligen skulle jag väl vilja vända ut och in på lite mer än det jag ovan beskrivit men det vore kanske att förstöra Alvtegens bok för den som vill läsa själv.

Kategorier
e-reader fritid

Sommarläsning

Sommaren har av olika skäl – trots vackert väder – inneburit en hel del läsande. Jag har redan tidigare beskrivit hur förtjust jag är i min läsplatta (en s.k. e-book reader, alltså inte en surfplatta) då den ger möjligheter att läsa i starkt solsken till skillnad från surfplattan som gärna blir svårläst i starkt solsken. Dessutom har ju plattan blank skärm och man kan undra vem som kom på den idiotiska idén att göra dator- och surfplatteskärmar blanka. Men det var inte alls detta som inlägget skulle handla om utan snarare om läsning av e-böcker generellt och några specifika böcker i synnerhet.

ebook by teclasorg, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  teclasorg 

Personligen tror jag att e-böcker (generellt) är något som kommer att bli alltmera vanligt då det ju är själva innehållet vi vill åt och inte främst den fysiska artefakten bok. Nu tror jag mig genast höra en rad invändningar mot detta som t.ex. ”det finns inget som går upp mot att öppna en ny bok”, ”ett hem utan böcker är ett fattigt hem” eller helt enkelt ”boken är det mest flexibla sättet att presentera det som någon skrivit”. Jo, jag kan i och för sig både förstå och hålla med om detta men vi kan också jämföra med musik som numera strömmas via nätet snarare än säljs som fysiska artefakter på skiva. En gång har även jag med vördnad tagit ut vinylskivan ur dess vackra omslag och själva skivan med dess omslag har liksom närmat sig den musik den faktiskt representerar i värde; det kan helt enkelt vara en härlig känsla att både äga och känna på såväl böcker som skivor.

Egentligen tror jag att vi i många fler tillfällen förförs av själva ”prylen” än vad den är till för att göra. Själv har jag alltid varit svag för kameror även om jag vet att kameran bara innebär en liten del av fotograferandet.  Det är inte kameran som gör fotografen eller fotot. Ett av de främsta exemplen på förförelse är väl bilar. Tänk vad vi laddar den fysiska artefakten bil med betydelser! Tänk så många självsäkra gubbar det fanns på landet där jag växte upp som talade om ”japansk skit” till skillnad från den svenska kvalitet som antogs finnas hos SAAB och Volvo. Tänk också hur många idag drömmer om prestigebilar som BMW, Audi och Mercedes när det nog egentligen skulle varit väl så fördelaktigt ur en rad synvinklar att köpa en Ford, Volvo eller varför inte en ”japan”. Nog är det något med själva den fysiska manifestationen som lockar? Kanske det dubiösa uttrycket ”körglädje”?

Eboken har däremot ingen fysisk manifestation utan här talar författaren mer direkt till oss ungefär som strömmad musik. Musikbranschen verkar också ha fattat att om man skall sälja stora volymer måste priset ner; detta gäller också appar som vi köper till våra telefoner och surfplattor. Bokbranschen däremot verkar inte ha hängt med här. Jag vill faktiskt inte betala drygt 150 kr för en ebok! Jo, om jag fick betala direkt till författaren kan jag mycket väl tänka mig att det kunde kännas rimligt att ersätta författaren för ett långvarigt arbete. Som det är nu antar jag att författaren enbart får en bråkdel av den nämnda summan.

Jag registrerade mig tidigare i sommar på en sajt som säljer böcker och därefter bombarderas jag – om inte dagligen så i alla fall flera gånger i veckan – med erbjudanden om köp. Böcker som jag skulle vilja läsa brukar alltjämt kosta ca 159 kr och såna kommer jag inte att köpa. Vid några tillfällen har det presenterats böcker för 19 kr men inte vill jag köpa böcker om ”5:1-diet” eller vad det kan vara. Jag har däremot köpt en bok av deckarförfattaren Arne Dahl för 33 kr. Jag tror att ca 30 kr är vad jag kan tänka mig att betala.

ebooks by fishbrain.randy@sbcglobal.net, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License by fishbrain.randy@sbcglobal.net

Men det fantastiska är att man alls inte behöver betala utan att vi i vårt land alljämt (kanske innan det privatiseras?) kan låna på bibliotek helt gratis – åtminstone för låntagaren själv. Med bibliotekskort kan man logga in på sitt bibliotek och hämta hem en bok efter eget val. Min läsplatta kan inte koppla upp till biblioteket direkt (men däremot till en kommersiell sajt) men min dator och surfplatta kan på några sekunder hämta hem en bok.

För mig har det alltid varit viktigt att undanröja de rent fysiska hindren för bokläsning; jag är egentligen intresserad av att läsa men jag tycker inte om att behöva vänta eller leta efter en bok (inte betala heller!). Jag vill läsa när jag är inspirerad och det finns en risk att det kommer sådant emellan som förtar inspirationen om det dröjer. Ett exempel på hur det kan gå till är mitt senaste lån Fjärilseffekten. Jag hade faktiskt gått till sängs för kvällen men då jag hade läst ut min senaste bok loggade jag in på biblioteket med min surfplatta och sökte bland eboksbeståndet. Jag lånade Karin Alvtegens Fjärilseffekten och det var egentligen den jag hade tänkt berätta om i det här inlägget. Men det får bli en annan gång.

Jag har också noterat att det faktiskt går mycket fortare att läsa på min ebokläsare än i en bok. Som gammal pedagog vet jag förståst att läsning inte i första hand är något tekniskt och att man inte kan läsa fortare än man fattar men det är något annat med det tekniska, nämligen själva handhavandet av artefakten som underlättas. I min ebokläsare, som är fjäderlätt dessutom, trycker jag bara på en knapp och nästa sida kommer upp. Dessutom ”vet” läsaren var jag slutade senast och jag behöver bara sätta igång den från viloläget och så är jag igång. En bonus är också att den finns inbyggd ordlista på engelska. Jag behöver knappast heller bekymra mig om laddningen då läsaren fungerar hela veckan (eller flera).

Den senaste månaden har jag därför läst Sven-Eric Liedmans Livstid, Arne Dahls Hela havet stormar (köpt!), George Orwells 1984, Ferdinand von Schirachs Fallet Collini och Karin Alvtegens Fjärilseffekten. Jag tror inte att jag hade läst dessa om jag skulle köpt eller behövt leta någon annanstans.

Kategorier
e-reader politics samhälle

Genialitet eller självupptagenhet?

I ett tidigare inlägg nämnde jag den rysk-amerikanska författarinnan Ayn Rand. Detta var efter att jag hade läst en debattartikel där skribenten påpekade att centerns partiledare Annie Lööf hade uttryckt sig positivt om Rands tankevärld. Debattören benämnde Rand som ”egoismens iskalla prästinna” och såg vissa likheter mellan den politik som centerledaren vill införa och Rands budskap. Personligen hade jag aldrig ens hört talas om Rand och därför kände jag ett behov av att informera mig ytterligare.

Det var inga problem att hitta information på nätet och snart insåg jag att den person som jag inte ens känt till namnet på var mer eller mindre en ikon i vissa kretsar och stod för en filosofisk riktning som benämndes objektivismen. Jag fann också att Rand var en skönlitterär författare med stor spridning. Återkommande påpekades att hon var den författare som näst Bibeln påverkat flest amerikaner.

Det var så jag hittade romanen The Fountainhead, ett 600-sidigt verk som varit mitt sällskap under ungefär en månads tid. Romanen utspelar sig i New York under det tidiga 1900-talet, ungefär fram till 30-talet om jag minns rätt. Det är skyskrapornas tid och huvudpersonerna är två arkitekter, Howard Roark och Peter Keating. Det finns visserligen avsevärt fler huvudkaraktärer i romanen men Roark och Keating är varandras motsatser. För den som inte vill eller hinner läsa boken finns gott om sammanfattningar på nätet.

Skyscrapers in New York, April 2009 by FromTheNorth, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  FromTheNorth 

 

Den som blir ett uttryck för Rands filosofi är Howard Roark som vägrar att kompromissa med sina ideal oavsett vad det kostar honom. I romanen vägrar han att anpassa sig till det som är ”den goda smaken” eller vad ”folk vill ha” vilket återkommande blir problematiskt för honom. Samtidigt vinner hans osjälvständige motsats Peter Keating stort anseende genom att hela tiden känna av vad som lönar sig.

Det är i Howard Roarks personlighet som Rands filosofi kommmer till uttryck. Roarke vägrar alla slags kompromisser när det gäller hans skapande. Han vägrar också varje form av samarbete med andra. På ett plan bryr han sig inte ens om vad andra människor tänker utan det är den egna originaliteten och skaparförmågan som han brinner för. Detta är en mycket förenklad beskrivning av den huvudperson som jag uppfattar stå för Rands filosofi.

En författare har alla möjligheter att förföra sina läsare och under läsningen tar jag givetvis Roarks parti fullt ut men jag är osäker om hur en sådan person skulle fungera i verkligheten eller om man ens skulle uppskatta honom.

Rand med en bakgrund i Sovjetsamhället tar avstånd mot allt slags kollektivt tänkande oavsett om det är kommunism, nazism eller fascism. Hon tar följdriktigt också avstånd från religion.  Hennes ideal är den individuellt skapande människan, en tradition från da Vinci, Michelangelo, Galileo som Roark ingår i. Alla med nyskapande idéer har fått problem av olika slag men de som har hållit stånd har gått segrande ur striden sett ur ett historiskt perspektiv.

Fountainhead by Rodrigo Paoletti, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Rodrigo Paoletti 

 

I romanen är det lätt att förakta Peter Keating som genom ”wining and dining” vinner sin berömmelse. Jag tror att vi alla har vissa problem med en sådan peronlighet. Däremot är det kanske inte lika uppenbart för oss att även de som är på tvärs och protesterar mot allt och alla också i lika mån använder andras uppfattningar som något att ta spjärn mot. Såväl medlöparen som den oppositionelle är enligt Rand beroende av andras uppfattningar. Roark däremot håller varken med eller protesterar eftersom han enbart är engagerad i sitt eget skapande.

Detta är naturligtvis en starkt förenklad bild av Rands filosofi men vad jag ville säga med detta inlägg är väl egentligen att jag var lite som Peter Keating när jag skrev mitt förra inlägg där jag ställde upp på en bild av Rand, en bild som man kanske ”bör” ha. Nu när jag läst ett av hennes verk, kan jag faktiskt säga att det gav mig stor behållning. Det är ingen tvekan om att hon har skapat något stort. Kanske är även hon själv som Roark när hon i förordet beskriver hur ingen ville publicera hennes bok därför att man inte trodde att läsarna skulle uppskatta den.

Även om jag förförs av bokens personer, speciellt av huvudpersonen Roark, är jag alltjämt tveksam till vilka konsekvenser  hennes filosofi skulle kunna få om de uttalades och sattes i verket av en svensk politiker (som Lööf t.ex.). Vårt samhälle är trots allt uppbyggt på  kompromisser och kollektiva lösningar. Jag är inte övertygad om att det skulle gynna samhällsutvecklingen om var och en skulle driva sin egen agenda.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 2.5 Sweden License.

Kategorier
e-reader education

E-böcker

Om man skall tro min fru, är det nog så att jag blir lite besatt av olika saker och att dessa ”saker” då tar väldigt mycket tid periodvis. Jag ser det förstås ur ett annat perspektiv och tycker om att lära mig nya saker. Nu skall jag inte ta er tid med att tala om mig själv utan mitt ärende idag är e-böcker. För ett halvår sedan köpte jag en läsplatta (e-book reader) som jag blev väldigt förtjust i och jag kunde inte komma på något bra skäl till varför man skulle ha en dator utan tangentbord (en surfplatta). Nåja, jag föll förstås för den, ”pekdatorn” (surfplattan), för några månader sedan. Men jag är mycket noga med att det heter surfplatta och inte det andra ordet som påminner om grodans släkting eftersom jag tillhör ”den andra sidan”.

ebook reader in mostra by pandemia, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  pandemia 

I vilket fall är det väldigt behändigt att låna e-böcker från bibilioteken; det är visserligen lite DRM-krångel som gör att man måtse blir klar under en viss tid men i allmänhet går det så fort att läsa på ebokläsaren att det löser sig och man kan låna om ifall detta skulle behövas. Man kan förstås läsa på surfplattan också men ebokläsaren är snäppet bättre om det bara handlar om att läsa eftersom jag upplever att man alltid råkar peta på skärmen på plattan och då händer det något som man kanske inte ville skulle hända just då. Dessutom kan du läsa i starkt ljus (måste ha ljus) eftersom skärmen inte lyser. På stranden i starkt solsken blir den bara bättre! Här finns ytterligare ett inlägg som jag skrev tidigare.

Nästa steg, och nu kommer besattheten, är emellertid att skapa eböcker själv. Varför skall man göra detta? Kanske främst för att det är intressant men också för att eboksformatet är mycket behändigare än t.ex. pdf-formatet då det lätt anpassar sig till olika läsredskap. Mobilen har ju en ganska liten skärm (även om den blir allt större) och en pdf kan bli lite liten eller få konstiga radbrytningar där. Eboksformatet .epub är däremot ett format som skalar om precis som en webbsida. Blir fönstret mindre bryts raderna i kanten precis på samma sätt som när du minskar storleken på webbläsarfönstret. Om man då kan skapa en .epub-fil eller åtminstone en .epub också, då har man gett användaren flera möjligheter att läsa bekvämt.

Jag har testat några sådana här lösningar. Ett umärkt program som faktiskt kan skapa .epub-filer är Calibre http://calibre-ebook.com/ Det är gratis och mycket kraftfullt; jag kan bara en bråkdel av vad programmet förmår. Nu kan man inte slänga in vilka filker som helst i Calibre och hoppas att det skall bli eböcker men det får man läsa på själv.

(Observera att detta är en bild från nätet och inte alls mina böcker!)

Ett annat utmärkt gratisprogram som jag håller på att utforska heter Sigil. Man kan gå till den här sidan och hitta nedladdningar för olika operativsystem http://code.google.com/p/sigil/

För att göra en lång historia lite kortare, behöver man också en ebokläsare i sin dator (kommer med Calibre), i sin platta eller i sin mobil. Ebokläsaren har en sådan från början. Jag har prövat två ebokläsare för mobilen MoonReader (finns gratis eller Pro) och plattan samt Aldiko för plattan (finns gratis och Premium med liten avgift). För biblioteksböcker finns Adobe Digital Editions som handskas med DRM (digital rights management eller digital restrictions management som jag säger). Med Adobe Digital Editions kan man läsa i sin dator och föra över till platta eller ebokläsare.

Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Sverige Licens.

Kategorier
e-reader

Är e-bokläsaren på utdöende?

På Twitter (var annars?) fastnar jag för ett inlägg med titeln Long live e-book reading but are e-book readers dead? där en person vid namn Ben Showers gör en jämförelse mellan ebokläsaren och armbandsuret.

Det finns en pågående berättelse om att allt fler slutar att använda armbandsur eftersom man ju ändå kan kolla tiden i sin smartphone. På ett generellt plan handlar detta om att det är lite opraktiskt att bära omkring på ett redskap som enbart kan visa tid (och oftast datum) när man kan ersätta detta med något som har så många fler funktioner. Det är alltså ur ett sådant perspektiv som man ställer frågan om huruvida läsplattan (alltså inte surfplattan) kommer att bli en kortlivad företeelse historiskt.

iRiver Story eBook Reader Review by Andrew Mason, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Andrew Mason 

En läsplatta och en surfplatta kan kanske ses i analogi med armbandsur respektive smarttelefon där det ena verktyget har en begränsad funktion medan det andra har massor. På läsplattan kan man läsa text; på surfplattan kan man i princip göra det man kan göra på en dator, enkelt uttryckt, men den är lättare och kan stoppas i fickan, oftast.

Nu har jag själv faktiskt lite erfarenheter av båda verktygen och jag tänkte berätta lite om dessa. För ett halvår sedan köpte jag en läsplatta, en ”ebook reader” med s.k. elektroniskt bläck. Skärmen är alltså inte bakgrundsbelyst, vilket innebär att jag måste ha ljus för att läsa precis som när jag läser på papper. Bakgrunden har en svagt gråaktig nyans och i det fall man skulle befinna sig i starkt solsken bländas man inte utav det vita papperet utan läsbarheten blir bara ännu bättre. Vi vet ju alla hur det blir när skärmen på mobilen eller vår laptop kommer ut i solen; det blir praktiskt taget omöjligt att se detaljer för att inte tala om att fotografera.

Nexus 10 by MailCone, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  MailCone 

Sen någon månad tillbaka har jag också erfarenhet av en av de nyare surfplattorna i fickformat (Android förstås i mitt fall). Den erbjuder en förförisk upplevelse med sin knivskarpa skärm och snabba reaktioner. Att läsa en e-bok på den inomhus är hur elegant som helst. Eftersom det är vinter, har jag avstått från att sitta i trädgården eller ligga på stranden och läsa i starkt solsken.

Jag har dock redan lagt märke till en del avgörande skillnader när det gäller läsning och då talar jag inte om surfplattans oändliga möjligheter att komma åt innehåll, spela musik, visa bilder och video, kommunicera på Skype etc. Det är inte den jämförelsen jag vill göra här.

På surfplattan kan jag enkelt förstora och förminska text genom att ”nypa” men texten ligger som en flytande kaka och om jag förstorar för mycket försvinner ju en del. Epubformatet kompenserar förstås för detta men det finns ju många andra format. På läsplattan ligger texten stilla men det är lite knepigare att ändra storlek eftersom den aktuella plattan inte har pekskärm utan tangenter.

Lite störd blir jag också av att man hela tiden måste akta sig för att råka peka på skärmen oavsiktligt på surfplattan för då händer nästan alltid något som avbryter eller stör läsningen. Läsplattan är som ett papper; texten ligger där den ligger.

Om man läser skönlitterära böcker vill man nog bara läsa utan att hålla på att anteckna, men om man läser facklitteratur eller artiklar, som jag ofta gör, vill man gärna göra noteringar. Att inte kunna göra noteringar i texten var egentligen den största besvikelsen men den läsplatta jag skaffade. På surfplattan finns massor av olika möjligheter beroende på vilket läsarprogram man valt att installera.

Båda plattorna har wi-fi. Läsplattan kan man koppla upp till en bokhandel och köpa direkt (gäller förstås också sufrplattan där man kan koppla upp som med en dator). Däremot har jag inte lyckats lägga in adress till bibliotek (om detta går) utan här får man gå via datorn och hämta hem böckerna via det vanliga ”rättighetskrånglet” (DRM) i Adobe Digital Editions (ADE) och sen föra över med USB. Inte särskilt svårt men med surfplattan skriver jag direkt in bibliotekets adress och laddar ner e-boken direkt förutsatt att jag har har löst ”rättighetskrånglet” genom autenticering i ADE. Sen är det bara att läsa.

Allt det jag nu har sagt verkar väl tala starkt till surfplattans fördel men jag har märkt att jag faktiskt hellre läser boken i e-bokläsaren. Varför nu detta när sufplattan är så förförisk så att man knappt vill släppa den?

För det första är e-bokläsaren lätt som en fjäder; det är alltså inget problem att vare sig ligga på rygg eller att sitta med den i knät. Det är som att hålla ett litet lätt anteckningshäfte i handen (den har ett ”cover”).  För det andra är texten behagligare att titta på under längre tid. Jag upplever dessutom att det går fortare att läsa på e-bokläsaren i en vanlig bok. Båda plattorna kommer ihåg var jag slutade utan att jag behöver sätta bokmärke.

Men det som jag tror är mest avgörande till läsplattans fördel när det gäller läsning är att jag släpper tanken på batteritiden. Läsplattan fungerar i flera veckor utan laddning och då står den ändå hela tiden i vänteläge och tar mig till den rätta sidan på ett par sekunder när trycker på knappen. Surfplattan däremot lyser så vackert och bakgrunden är så vit och fin mot texten men detta gör att jag hela tiden tänker på att den drar ström; den är igång på något sätt även om inget hörs och även om man skryter med uppåt 10 timmars gångtid på de nya surfplattorna så är ju detta en ”piss i Missisippi” jämfört med den primitiva e-bokläsarens batteritid på  flera veckor.

Slutsats: Läsning av böcker? E-bokläsare, ja tack! Allmänt surfande, kontakter, webbsideläsning? Surfplatta, självklart!

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
e-reader språk

Inte lätt att vara profet

Jag fortsätter min ”evighetsresa” genom Gamla Testamentet på min läsplatta och jag måste nog erkänna att om inte detta hade varit lite av ett ”projekt” hade jag nog gett upp för länge sedan. För att tala klarspråk så är detta en ganska tråkig läsning för en lekman. En religionsvetare ser sannolikt helt andra och måhända intressantare saker med sin ”professional vision”. Jag försöker hitta något som griper tag i mig; det är ju en så berömd skrift som onekligen haft och alltjämt har enorm betydelse både i historien och i nutiden.

Frieze of prophets by Boston Public Library, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Boston Public Library 

Som jag skrivit tidigare finns det vissa saker som jag har kunnat hänga upp min läsning på, vissa ställen är ju vad Bibelsällskapet kallar ”bibelklassiker”; det är väl dessa ställen man har fått sig till livs i skolan. I de omfattande böckerna av profeterna Jesaja och Jeremia känns det som om en speciell tematik återkommer gång på gång: det folk som Herren har gjort vissa utfästelser gentemot uppför sig inte så som Herren vill och då blir Herren arg och bestraffar på olika sätt, ofta genom att låta erövrare ta landet så att folket skingras och blir förslavade i någons tjänst.

De stackare som har fått uppdraget att upplysa folket är profeter, en inte helt riskfri sysselsättning. Här kan man nog känna igen en hel del mänskliga drag, nämligen att man inte så gärna vill höra sanningen, speciellt inte om man är kung eller makthavare på annat sätt. Det gamla uttrycket ”skjut inte budbäraren” vore kanske något som de mäktiga kunde ta sig en funderare på. Den stackars Jeremia blir i alla fall kastad i såväl fängelse som i brunn vid olika tillfällen.

Major Prophets: Jeremiah by Dowbiggin, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial 2.0 Generic License  by  Dowbiggin 

Oförtrutet förkunnar dessa budbärare dock Herrens ord trots de umbäranden de utsätts för. Här kan man ju fundera på varför Herren alltid måste tala genom andra; de bibelkunniga vet naturligtvis på förklaringar här men vore det inte smartare av Herren att själv informera om vad som gäller?  För profeten är det  i vilket fall  förenat med stora risker att komma med obehagliga sanningar.

Språket i den nya översättningen (Bibel 2000) är väldigt annorlunda än det som förekom i den översättning från 1917, som gällde under ens skoltid. Jag förstår den goda ambitionen med att ge Bibeln en modern språkdräkt men mycket av ordmagin har därmed försvunnit. Låt mig ta några exempel.

Först har vi ju ”fadäsen” med Herrens arbetsbelysning. I den gamla översättningen kom ju ljuset till genom den välkända uppmaningen ”Varde ljus!” medan det i den nya översättningen blir ljust genom uppmaningen ”Ljus bli till!” Det blir säkert arbetsljus i båda fallen men man får onekligen en känsla av att Herren liksom utan ansträngning tänder en modern energisnål LED-lampa i den nya översättningen medan det faktiskt är något unikt och fantastiskt att det faktiskt blir ljus i den äldre översättningen.

Det ruggiga stället ”dödsskuggans land” (Jes 9:2) – som nog har drag av Tolkiens Mordor –  har blivit ”mörkrets land” i den nya översättningen och det låter ju inte särskilt farligt, särskilt inte som ”ljuset strålar fram”. Dödsskuggans land däremot blir nog inte i grunden förändrat genom att man tänder upp.

”Manteln som sölades i blod” låter allvarligt och den får man nog bara att kasta bort. ”Manteln som fläckats av blod” låter väl egentligen inte värre än att man spillt lite rödvin på den nymanglade linneduken, något som inte är något större problem idag med moderna tvättmedel, tvättmaskin och mangel (har jag fått lära mig).

Blood Spatter by Heo2035, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial 2.0 Generic License  by  Heo2035 

Låt mig så avsluta med det som hela avsnittet i Jes.9 handlar om, nämligen ”Fredsfursten”. Idag har vi för det första inte några direkta fredsfurstar, deras motsats är det dessvärre ingen brist på. Men är det egentligen samma innebörd i orden ”fredsfurste” och ”fridsfurste”? Ordet frid konnoterar väl något mer än enbart eld upphör och fred, kanske betyder det  inte ens fred. Det är väl inte helt omöjligt att någon galning känner frid över att ha dödat sina fiender, vilket i sin tur leder till vidare hämndbegär hos de överlevande?

Ja, så här kan man fundera över språket. Jag förstår att ambitionen har varit att skapa ett modernt språk som nutidens människor kan förstå men det finns en risk att man ”kastar ut barnet med badvattnet”. Jag tror (inte vet) att det är så här: Det finns nog väldigt lite som intresserar nutidens människor i de här gamla berättelserna; jag kämpar ju själv med att bara komma igenom texterna som överlag är ganska tråkiga, dock med vissa avbrott i tristessen.

I det gamla språket fanns i alla fall en ordmagi som man kanske kunde dras till och ibland fascineras av. Kanske är det just det irrationella och arkaiska som kan göra att man överhuvud kommer på idén att ”umgås” med dessa texter som varken är politiskt korrekta eller anknyter särskilt väl till vår tid.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
e-reader education

”Vettlös är den som raglar i rus”

I min läsplatteläsning har jag nu hunnit till Ordspråksboken. Jag måste erkänna att det stundtals går ganska trögt att läsa och att det inte är alla texter som griper tag i en för att göra ett grovt understatement; i klartext är det mycket som är tråkigt.

15:17 by cherryred ♥
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  cherryred ♥’s beardy 

Jag har i omgångar tragglat mig igenom Psaltaren och där trodde jag att jag skulle finna mycket intresssant och vackert eftersom det är så mycket därur som blivit till vackra sånger. Kanske läste jag på fel sätt, lite för fort, och ville komma vidare men det var ganska lite som gjorde stort intryck.

Citatet i rubriken har jag tagit från en av verserna i Ordspråksboken och här finns det mycket som man kan nicka igenkännande åt eller rent av dra på munnen åt. Mycket är faktiskt sådant man känner igen som en generell livsvisdom men mycket är å andra sidan mycket politiskt inkorrekt i vårt samhälle.

Sålunda finns det väldigt kategoriska uttalanden om kvinnans egenskaper och hennes olika roller. Likaså ifrågasätts inte att tuktan med käpp är nyttig för barnen (läs: sonen). Jag skall ta några exempel nedan. Här kommer en del om vishet eller klokhet som vi nog hellre säger. Sedankommer några beskrivningar av kvinnor och till slut tuktar vi med käppen.

Klokhet
Mycket av det som handlar om hur man bör bete sig klokt tror jag vi både kan känna igen och hålla med om. Detta är förstås välkänt:

Övermod följs av nederlag,
högmod går före fall.

Vi kan säkert också stämma in med följande visdomsord:

Dåren bryr sig inte om insikt,
han vill bara lufta egna åsikter.

eller

En klok man söker kunskap,
dåren ägnar sig åt dumt prat.”

Vi bör nog också undvika alla sådana här personer:

Den lösmynte röjer hemligheter,
undvik den som pratar för mycket.

Ett sätt, då som nu, att få klokhet och förnuft att fara sin väg är en myckenhet av alkolhol. Vi kan säkert hålla med om detta:

Vinet är en hädare, ölet en gaphals,
vettlös är den som raglar av rus.

Hädare talar vi kanske inte så ofta om i vårt samhälle men gaphalsar och mer eller mindre vettlösa som raglar i rus är väl dessvärre ingen sällsynthet. Att ”drinkare och frossare blir utblottade och [att]dåsandet klär dem i trasor” är väl också en uppenbar risk.

Kvinnor
Kvinnorna hade förstås en väldigt annorlunda roll i det samhälle där dessa texter författades men inte desto mindre kan vi känna igen en del.

Modern Temptation (original) by tsevis, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  tsevis 

Alldeles i slutet av Ordspråksboken beskrivs den kvinna som mannen har stor glädje av och det är en som spinner, väver, syr och lagar mat.

Dagligen är hon honom till nytta, aldrig till skada.

Men det är ”[b]ättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru.” Textförfattaren tycker också att en hustrus gnat [är som] ett evigt takdropp. Möjligen kan någon tänkas uppskatta, åtminstone bildspråket.

Likaså är texterna upptagna av kvinnan som fresterska för mannen.

Som en guldring i trynet på en gris är skönhet hos en kvinna utan vett.

Mannen varnas för främmande kvinnor som kan locka honom till både det ena och det andra. Mannens insats i det eventuella bortkollrandet berörs inte mera ingående.

Tukt
Och så var det detta med uppfostran och tuktan. Den som skall tuktas bör snarast bejaka detta kanske rentav önska sig lite tuktan:

Dåren förkastar sin fars fostran,klok den som låter sig tuktas.”

En icke försumbar vinst verkar vinst utlovas också:

Den som tar emot hälsosam tuktan får tillträde till de visas krets.

Men nog verkar det som uppfostraren har en del villkor för inför upptagandet i de visas krets:

Den som tuktas ofta och ändå är stursk skall krossas plötsligt och ohjälpligt.

Birmingham Punishment Cane of 1973 by theirhistory, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  theirhistory 

För mig verkar det som om underkastelse var en minst lika framträdande avsikt med tukten. Här finns också, som jag kan förstå, en stark tilltro till handgriplig tuktan där käppen är ett flitigt använt redskap.

Tuktan med käppen ger vishet, men en ouppfostrad pojke är en skam för sin mor.

Här verkar det inte heller finnas någon större tilltro till den, inom svensk pedagogik, så flitigt använda metoden att samtala om det som har skett för att få gärningsmannen att inse sina fel. Här förklaras helt frankt: ”Ord fostrar ingen slav, han förstår men lyder inte.” Vi får väl tänka oss här att käppen antas vara ett starkare verkningsmedel om man man vill få någon att lyda.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
e-reader fritid informationsteknologi kultur litteratur teknik

Läsa på platta

Efter det att jag skaffat mig en läsplatta har det blivit allt intressantare att undersöka vad man kan ladda hem fritt från nätet för läsning utöver de bibliotekslån man kan göra. Givetvis kan man också köpa eböcker och ladda ner direkt till sin läsplatta. Emellertid känns det inte direkt lockande att köpa böcker till sin läsplatta om de inte är markant billigare än en tryckt bok. Här tror jag förlagen har en hel del attt lära av ”appmarknaden” som bygger på volym istället för höga priser. Att betala runt tio kronor för en app känns inte så riskfyllt. Är den inte bra har man ändå inte gjort någon större förlust. Tänk om man kunde ladda ner eböcker för ca 10-20 kronor! Vilken fart försäljningen skulle ta (antar jag)!

iRiver Story eBook Reader Review by Andrew Mason, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Andrew Mason 

Som tur är finns det en massa intressanta saker man kan hämta hem alldeles fritt. På Gutenberg kan man hämta hem ett otal klassiker. På den svenska Litteraturbanken kan man också fritt hämta hem många svenska författares verk som t.ex. Strindberg, Söderberg och naturligtvis många fler.

William Shakespeare (1564–1616) by Books18, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  Books18 

I fackföreningstidningen Lärarnas tidning hittade jag lite intressant information om författare på nätet och några länkar som jag ännu inte har hunnit pröva. Man kan t.ex. hämta hem Shakespeares samlade verk.. Författaren Mats Wahl lär läsa för osss på www.storyland.se och Aino Trosell bjuder helt gratis (enligt tidningen) på noveller på www.ainotrosell.se. På Karin Boyesällskapet, www.karinboye.se finns dikter av Karin Boye.

Ett litet intressant projekt som jag själv har letat upp är Bibeln. Jag insåg att jag faktiskt aldrig läst något annat ur Bibeln än det jag presenterats för i skolan. På en läsplatta kan man faktiskt hämta hem Biblens böcker och läsa i olika miljöer utan att väcka någon speciell uppmärksamhet för bokvalet, för det är väl alltjämt så att om man sitter på tåg eller andra offentliga miljöer och läser Bibeln så skapar man en del föreställningar hos andra människor. På www.bibeln.se kan man hämta hem de olika böckerna från Bibel 2000 och läsa dessa på sin läsplatta.

Open Bible by revger, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  revger 

Hittills har jag tagit mig igenom Moseböckerna till och med Samuels bok. Att läsa böckerna i sin helhet skiljer sig faktiskt väldigt mycket från ”moses i vassen” eller ”dansen kring guldkalven” och de berättelser man presenterades för i skolan. Framförallt är de mycket brutalare men där finns också en hel del långrandiga uppräkningar som känns som transportsträckor.

Med våra referensramar känns också Herrens agerande med sitt utvalda folk lite bisarrt. Det är inte mycket israeliterna gör rätt där de drar fram i öknen och som jag tänker måste de ständigt vara rädda för att göra något som misshagar Herren utan att de egentligen förstår detta från början. Konsekvenserna blir oftast ödesdigra för Herren befaller ganska ofta att ”då skall han dö”, inte sällan genom att man kastar sten på den utpekade missdådaren och ibland även på ”hela hans släkt”.

Utifrån vara referensramar känns det också som om Herren skulle vara betjänt av att ta en debatt med några riktigt hårdföra femininister. Möjligen skulle han också finna ett visst intresse av att besöka en svensk campingplats i semestertider då han verkar vara väldigt förtjust i lukten av bränt kött. ”Det är en lukt som gör Herren nöjd”.

Att de semesterfirande skulle ha tanken på att de sysslar med ”brännoffer” vid sina grillar förefaller däremot mindre sannolikt.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
e-reader informationsteknologi skola teknik utbildning

Teknik och förändring

Utan att på något sätt vara teknikdeterminist skall jag ge ett exempel på hur teknik och vårt sätt att utföra olika aktiviteter samspelar och gradvis (kanske också språngvis) leder till förändringar.

Alldeles uppenbart är detta förstås när det gäller skrivande d.v.s. ”produktion av text”. Just nu sitter jag med båda händerna på ett tangentbord och ser fascinerat (!) hur mina tankar materialiseras på en skärm; kanske är materialiseras fel ord eftersom det som jag uppfattar som bokstäver är det mönster av ljussignaler som mina tangenttryckningar förvandlas till på datorskärmen och som jag sedan uppfattar som bokstäver och text. Mera materiellt var det förstås i skolan när man skrev på papper med ett stift som man då och då doppade i bläck.

Keyboard by Shane Pope, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Shane Pope 

Att skriva på datorn där ens ansträngningar förvandlas tilll ”mönster av ljus” verkar inte vara riktigt samma sak som att ”skriva för hand”. En del författare har valt ett mellanläge och skriver på gamla mekaniska skrivmaskiner där typerna slår mot ett infärgat band och gör bokstavsavtryck på ett papper. Andra lär t.o.m. hålla fast vid att skriva med penna och papper därför att de finner omistliga kvaliteter i detta.

Keyboard by Quinn deEskimo, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Quinn deEskimo 

Själv har jag sedan länge och utan saknad övergivit handskrivandet till förmån för tangentbordet och jag många gånger tacksamt tänkt på den tid då vi under lekfulla former, föräldrar och barn, tränade tangentbordsskrivning med ett, med nutida mått mätt, säkert mycket primitivt men ack så funktionellt datorprogram med namnet ”Tangent”.

Under lekfulla och ibland tävlingsliknande former lärde sig varje finger gradvis att hitta ”sina” tangenter på tangentbordet, så småningom också utan att man tittade på tangenterna. Med tiden ökade hastigheten så pass mycket att tidsspannet mellan de tankar och  idéer man ville beskriva och det som faktiskt tog form på skärmen blev allt kortare, vilket resulterade i en sorts loop där det man läste på skärmen inspirerade till nya idéer.

För den som skriver ”åt andra” och med det menar jag att man skriver utan direkt personligt engagemang d.v.s. avskrvining eller renskrivning i en sorts sekreterarroll är förstås en högt utvecklad tangentbordsfärdighet en verklig tillgång. Jag minns hur en skolgrabb en gång fascinerat berättade om sekreterarna på ”pappas jobb”. Förundrad hade han beskådat hur några sekreterare renskrev texter samtidigt som de faktiskt pratade med varandra om något helt annat än de aktuella texterna.

Kanske har detta vissa likheter med den berömda nidbilden av professorn som föreläser från sina gamla och välanvända anteckningar för sina ivrigt antecknande studenter. Det går ett rykte om anteckningarna från professorns papper tar vägen via talet direkt till studenternas pennor och slutligen till deras anteckningar utan att det kognitiva innehållet passerat någondera partens hjärnor.

Prefacio Bible in Spain en el Papyre by jmerelo, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  jmerelo 

Nu blev det dessvärre så som jag beskrev ovan att det jag skrev förledde mig att skriva något helt annat än det jag ursprungligen hade avsett; kanske är detta ett exempel på ”Strövtåg”. Jag hade ursprungligen tänkt att skriva något om Bibeln i en informationsteknologisk tidsålder. Inlägget kommmer nog så småningom.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License