Jag kan berätta en liten anekdot från ”forntiden” 1975:
Min fru och jag slussade i Dalslands kanal med canadensare. Vid ett tillfälle – vi slussade neråt – upptäckte vi att canadensaren började luta framåt allt mer när vattnet sjönk. Det visade sig att slusskammaren hade en sorts utbyggnad som kom ovanför ytan när vattnet sjönk. Vår canadensare hade råkat hamna ovanpå detta ”trappsteg” och det var därför som den lutade allt mer framåt.
Vi hann nog aldrig bli rädda just då och jag som satt bak knyckte till med höften så att aktern plumsade ner till vattenytan igen.
Efteråt var vi lite skakade när vi tänkte på hur det kunnat sluta.
