Kategorier
ekonomi miljö politik samhälle

Divestment

Divestment Wave Around the Nation by Light Brigading, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial 2.0 Generic License   by  Light Brigading 

 

Jag läser att det rödgröna styret i Oslo vill förbjuda biltrafik i centrum. Målet är att minska fossilutsläpp med 95% till 2030 och bli Europas miljöhuvudstad. Vilka som är emot detta är förstås självklart och onödigt att nämna här. Ganska häftigt av en oljeproducerande stat! tycker jag. I Sverige finns nog knappast vare sig intresse eller mod att ha liknande målsättning. Dessvärre.

En del intressanta åtgärder föreslås:

  • avbryta planerad utbyggnad av E18 för att i stället (stor-) satsa på
  • utbybggd kollektivtrafik
  • cykelbanor
  • inrätta en elcykelfond
  • ”avyttra” investeringar i fossilberoende verksamheter

 

Avyttra låter kanske lite konstigt i våra öron då det har en klang av försäljning. Men det kan också innebära att man gör sig av med något som inte är önskvärt, i det här fallet fossilberoendet. Det är förstås viktigt då att man inte som Vattenfall försöker sälja kolkraften till någon annan intressent som driver den miljöstörande verksamheten vidare (http://www.synonymer.se/?query=avyttra)

Jag har tidigare inte träffat på uttrycket ”divest” men med nätets hjälp läser jag att det liksom är motsatsen till ”invest”, investera. Oslo ansluter sig därmed till divest-rörelsen tillsammans med 45 andra städer i världen som ska ”avyttra” fossila bränslen (http://gofossilfree.org/europe/oslo-the-time-for-climate-action-is-now-thats-why-we-divest/)

Undrar om någon svensk stad knackar på dörren och vill vara med?

(Fritt fabulerat av mig efter en artikel i FT 23 okt 2015)

Kategorier
fritid miljö natur sport

Höstvatten

[slickr-flickr type=”slideshow” size=”m640″ tag=”höstvatten” captions=”off” responsive=”on”]
Det behöver inte vara så märkvärdigt att paddla halvannan timme när vädret är tjänligt. Om man bor i närheten av ett paddelbart vatten, blir en stunds paddling likvärdigt med att jogga, cykla, åka inlines eller vilken motionsform som helst.

För den som sitter mycket vid dator – som jag gjorde tidigare – finns en risk att armarna börjar få en spaghettiliknande form. Då är det skönt att få ta i lite med armar och överkropp för att om möjligt fördröja det totala förfallet.

Jag har heller inte något direkt behov att att ständigt upptäcka nya paddelvatten utan jag tycker främst om att vara på vattnet och känna lugnet, särskilt nu på hösten när de flesta tagit upp sina motorbåtar och man har sjön för sig själv tillsammans med en och annan fågel. Det är rätt skönt att inte behöva böka med att lyfta upp kajaken på biltaket, köra iväg och överge bilen på någon obevakad plats. Hellre då sätta sig på cykeln, ta kajaken i nosen och trampa iväg till sjön som ligger 4-5 minuter bort.

Oftast tar jag några foton och även om jag fotograferar samma sjö gång på gång så varierar alltid ljuset så att man måste ta några bilder. Riktig kamera är att föredra men mobilkamerorna är så pass bra idag att även de tar hyfsade bilder. Dagens bilder är tagna med mobilkamera

Kategorier
fritid natur

Vid Hyssnaleden

Inte långt hemifrån ligger Hyssna bokskog. Vi har tidigare varit där på våren; nu blev det en runda på hösten. Vädret var lite nyckfullt med omväxlande sol och mulet. Det enda regnet – ett kortvarigt sådant – kom förstås när vi satt oss för att ta en liten kafferast. Är man förberedd för olika sorters väder brukar det inte vålla några större problem om det kommer några regndroppar. Det blev i alla fall en härlig tur under några timmar.
[slickr-flickr search=”sets” set=”72157659907339170″ items=”28″ use_key=”y” type=”slideshow” captions=”off” responsive=”on”]

Fotnot:

1. Om man skulle vilja se bilderna i full storlek på en datorskärm, loggar man med fördel in på adressen: https://www.flickr.com/photos/lejon2008/albums/72157659907339170

2. Till utsiktsplatsen vid Liagärde är det några kilometer från bokskogen räknat; vi tog bilen dit och klättrade därefter upp på höjden.

Kategorier
fritid miljö natur sport

Oktobersol över vattnet

[slickr-flickr type="slideshow" tag="oktoberpaddling" captions="off"]

Kategorier
ekonomi kapitalism politik samhälle

Skämmas

Shame by PinkMoose, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution 2.0 Generic License   by  PinkMoose 

 

 

Mot slutet av fredagens bastubad läser jag ett inlägg av Birger Schlaug som får tempen i bastun att stiga utöver de 90 grader den haft den senaste timmen, stiga bildligt alltså.

I ett inlägg med titeln Profitörerna vill Schlaug avslöja ”kapitalismens råa kärna”. Han skriver att självaste Adam Smith menade att för att kapitalismen ska fungera är det nödvändigt att kunna skämmas. Den förmågan har numera gått förlorad.

Den verserade och välklädda Kapitalismen tar – utan att skämmas – 1940 kr (en del tar ännu mer) per dygn för en flyktingsäng i ett rum tillsamman med andra. Detta gör åttatusen per rum och dygn; 2,8 miljoner på ett år. Som jämförelse samlade hela Sverige ihop 43 miljoner vid en gala nyligen. Detta räcker knappt till 15 rum under ett år med sådana priser.

Som jämförelse kan jag nämna att dygnspriset per person för en flyktingsäng i ett rum tillsammans med 4-5 andra är högre än vad vi nyss betalade för ett dubbelrum i Stockholm med centralast möjliga läge. Då hade vi ändå valt varandras sällskap hustrun och jag.

Efterfrågan på flyktingboende är just nu hög; moralen är obefintlig. I vanliga fall ondgör sig Kapitalet över höga skatter men nu verkar det vara locket på, skriver Schlaug. Adam Smith hade fördömt dessa företag.

(Fritt efter: Birger Schlaug i Fria Tidningen, fredagen den 9 oktober 2015: http://www.friatidningen.se/artikel/119513)

Kategorier
fritid miljö natur

Höstens färger

[slickr-flickr tag=”femman” type=”gallery”]

Kategorier
samhälle trafik

Cykeln

Min hand by Robin Iversen, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution 2.0 Generic License   by  Robin Iversen 

 

 

Jag kör inte bil om det inte är nödvändigt. Detta är naturligtvis lätt att säga om man, dels bor i ett samhälle där ”allt” i prinicip finns inom cykelavstånd, och dels har rörelseförmågan i behåll. Jag äger förstås en bil som dessutom bara är drygt ett år gammal och detta skaver naturligtvis en hel del mot min föresats.

Med detta sagt tar jag oftast min gamla damcykel som står utanför husväggen när jag ska till affären, till posten, till apoteket eller till sonens familj. Ska jag till sjön tar jag kajaken i nosen och drar i väg på cykeln. Även mindre saker som små trappstegar, verktyg och mindre trädgårdsredskap transporteras med fördel med cykel.

En artikel – Cykelns tid kommer i LFT 30 sep 2015 av Björn Forsberg – inleds med att vi cyklister inte bör tveka eller visa svaghet i trafiken och jag tänkte på hur jag själv brukar reagera. Kommer jag från höger, visar jag normalt ingen tveksamhet utan cyklar på. Givetvis kollar jag så att bilisten har en rimlig möjlighet att stanna innan jag kör. Skulle det uppstå någon form av meningsskiljaktighet, har jag en replik redo:

”Gata från höger! Hur svårt kan det vara?”

Man kan givetvis inte förvänta sig att bilisten i det läget ska be om ursäkt och erkänna sitt misstag och därför tycker jag man kan kosta på sig och säga:

”Ja, du är arg nu och det kan vara svårt att ge mig rätt, men tänk på detta i lugn och ro när du kommer hem för om du kolliderar med ett fordon som kommer från höger kan få du betala självrisk på 5-6000 kr på din trafikförsäkring. Ha, en bra dag!”

Skribenten i artikeln reagerar mot att en journalist raljerat i sin tidning kring temat: ”Mosa en cyklist till frukost!” En sådan uppmaning till våld skulle väcka ramaskri om det inte gällde cyklister. När det gäller cyklister är skottpengar och hatjournalistik legitima, menar artikelskribenten. Antagligen kommer sådana uppmaningar att sporra en och annan bilförare att gasa på (även om cyklisten kommer från höger).

Trots att många politiker talar sig varma för ökat cyklande – känn på detta: Cykelstaden Borås! – är det i praktiken ”bilens trafikmaktordning” som gäller. Som exempel kan jag nämna att i det samhälle där jag bor verkar bilister aldrig ifrågasätta rätten att parkera på gång- och cykelbanan när parkeringen utan för idrottshallen är full.

Författaren förutspår trots allt en bilsnålare framtid även om det går långsamt med politikernas storslagna satsningar på olika slags ”förbifarter”.

Kategorier
fritid musik

Hendrix

Den som har några år på nacken har haft möjligheten att se den oförliknelige Jimi Hendrix live. Händelsen blir än mer unik då man betänker att Hendrix avled på hösten samma år som den här konserten.  Jag minns mycket väl denna magiska kväll på Lisebergs stora scen. Vi hade skaffat biljetter (av enklare slag som jag minns det nu) och vi infann oss förstås i god tid.

Det gjorde emellertid inte kvällens huvudperson så det blev till att vänta någon timme, om jag minns rätt. Jag tror nästan att det snarare var regel än undan tag att de stora stjärnorna skulle komma försent på den tiden.

I alla fall så kom Jimi Hendrix omsider. Jag minns att han bad om ursäkt för förseningen och lovade att försöka gottgöra oss med musik. Jag kan lova att han gjorde detta!

Man hade inte så märkvärdig kamera på den tiden – en tysk Edixa – men jag hade ett litet billigt teleobjektiv så att jag kunde komma lite närmre; jag vill minnas att det var 135 mm. Eftersom vi hade ganska billiga biljetter stod vi på sidan av parketten och avståndet fram till scenen där vakter patrullerade ganska långt.

I ett obevakat ögonblick tog jag mig över avspärrningen in till parkettplatserna och nådde nästan ända fram till scenen med min kamera. Medan jag försökte hålla ett öga på vakterna, knäppte jag så många bilder jag någonsin kunde hinna innan jag i ögonvinkeln såg en vakt komma sättande. Lydigt återtog jag min plats vid sidan av parketten utan att något handgemäng behövde uppstå. Som tur var!

Det var svart/vit fotorgrafering som gällde och man skulle ha högkänslig film som man sedan pressade ytterligare i framkallningen. Blixt var förstås inte att tänka på på det avståndet. Desssutom tror jag inte att det var tillåtet att hålla på och blixtra ens om det hade varit möjligt.

Kategorier
ekonomi miljö politik

Tänkvärda uttryck

I en artikel om framtida energiförsörjning av Stig-Olof Holm (LFT 30 sep 2015) lär jag mig två nya begrepp: ”Jevons paradox” och ”Says lag” med deras respektive innebörder.

Effektivisering av uttaget av naturresurser som skulle kunna minska uttaget används istället för att öka konsumtionen – den s.k. Jevons paradox.

Jean Baptiste Say å sin sida menar att det inte är efterfrågan som skapar ett utbud av varor utan att det tvärtom är utbudet som skapar en ökad efterfrågan – Says lag.

Den som vet något om vad jag brukar tycka är viktigt kan inte tveka om att jag har ett horn i sidan till den politiserade valfriheten, alltså den där vi luras, lockas och nödgas göra en massa onödiga individuella val som tar energi från mycket viktigare val i livet.

I en intressant TED-föreläsning ”Our unhealthy obsession with choice” ställer Renata Salecl den intressanta frågan: Could individual choices be distracting us from something bigger—our power as social thinkers?

Hela presentationen finns som text om man vill läsa och det var särskilt ett uttryck som jag fastnade för: ”veil of obviousness”. Ideologi skapar alltså en slöja av självklarhet – kanske att vi måste välja olika sorters diskmedel t.ex. – och att det nödvändigt att lyfta denna slöja ifall vi ska kunna tänka lite längre än vad näsan räcker.

Kategorier
fritid miljö natur

Geocaching

Min rumsgranne på jobbet som forskade om matematikdidaktik talade ofta engagerat om geocaching som en pedagogisk metod utan att jag egentligen förstod mig på vad det handlade om. När min hustru och dotter för en tid sedan blev ”engagerade” i geocaching, blev jag mer eller mindre tvungen att försöka förstå mig på detta.[slickr-flickr type=”slideshow” size=”m640″ tag=”mollaryd” captions=”off” responsive=”on”]

För den som helt oinvigd kan man förklara det som en sorts skattjakt med hjälp av GPS. Intresserade personer går med i en sorts ”community” och får tillgång till en enorm mängd gömda saker – över hela världen! – som kan spåras upp med hjälp av gps-koordinater. Det är viktigt att tillägga att det är själva letandet och loggandet av cacher som är det viktiga. Det liknar därför i någon mening den gamla leken ”Gömma nyckel” som vi lekte när jag var barn; det är alltså ingen annan belöning än att finna det man letar efter. Antagligen uppstår dock någon sorts informell jämförelse där man tävlar om att hitta så många cacher som möjligt.

Min roll i det hela, förutom att följa med och fotografera ”gräs och barr och gammelt bôs” som jag brukar säga, är ”mugglarens”. Mugglare är såna som inte deltar utan råkar hitta cacher, ibland för att sabba, men i mitt fall som hjälpreda att hitta när de initierade geocacharna med hjälp av gps-en har ringat in ett område där cachen måste finnas.

Den som då inte är upptagen av att med hjälp av gps-en röra sig ett antal meter i den ena eller andra riktningen kan då ofta se sig om i terrängen efter rimliga gömställen och – ibland effektivare – hitta det som söks.

Förutom att geocacharna verkar bli väldigt engagerade i själva letandet efter allt fler cacher blir det också ett sätt att komma ut och besöka platser som man antagligen inte skulle besökt annars. Detta gäller även medföljande mugglare.

I det fantastiska ”höstsommarvädret” besökte vi Mollaryd, ett ställe som man möjligen kan ha hört sägas om man åker tåget från Borås till Herrljunga på väg till Stockholm eller nåt sånt. I Mollaryd finns ett naturreservat med bokskog och en vacker vandringsled. Att jag idag besökt denna får nog helt tillskrivas geocachningen även om jag bara tittat på och knäppt lite bilder i det vackra vädret.