Kategorier
fritid hem informationsteknologi

Se din hårddisk

Ibland tycker man att man är riktigt duktig och om en stund ska jag förklara detta.

Death of a Hard Drive by Chris Bannister, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License   by  Chris Bannister 

 

 

Jag är sedan många år tillbaka en övertygad Linuxanvändare på min dator av en rad olika skäl: det är gratis, det är snabbt, det är liten risk för virus och det finns hur många program som helst att hämta hem från säkra platser s.k. repositories.

Nu är det emellertid så att det kan vara praktiskt att även ha en Windowsinstallation på sin dator eftersom Windows trots allt bök är det mest använda operativsystemet och att tillverkare av mjukvara och kringutrustning dessvärre anpassar sina grejer till Windows. Sammanfattningsvis är det alltså ibland bekvämt att ha Windows att tillgå; det är alltså inte så att det är bättre på något vis.

Windows har ganska nyligen lanserat version 10 av sitt operativsystem. Det kom ganska snabbt efter version 8 som jag inte tror att någon var särskilt förtjust i. På min stationära dator som jag köpte för några år sedan hade jag tillsammans med min Linuxinstallation en Windows 7-version. Förutom att Windows alltid hållit på med eviga uppdateringar vid olämpliga tillfällen, eftersom det startas högst någon gång per vecka, har det fungerat för det jag velat göra; det har främst varit en tjurig skanner från Epson som vägrat fungera i Linux som krävt windowsstart.

För ett litet tag sedan började det dyka upp lite ”fönsterrutor” nere till höger på skärmen och det visade sig att jag skulle få uppdatera min Windows 7-version till version 10 utan kostnad. Jag väntade länge med detta då jag vet att det alltid händer saker när man uppdaterar eller uppgraderar.

I alla fall klickade jag på uppdateringen häromdagen och så satte det igång. Efter många timmar var det så klart och även om det mesta så likadant ut som tidigare uppstod genast problem. Den tjuriga skannern fungerade nu inte heller i Windows och plötsligt var mitt virusprogram från Norton borta; min ”testversion” hade upphört informerades jag om trots att jag har flera månader kvar på min prenumeration. Nåja detta löste sig efter timmar av pysslande och hämtande av nya drivrutiner, men det var egentligen inte detta jag skulle berätta om.

Jag kör alltså en s.k. ”dual-boot” på min dator, vilket innebär att jag kan starta min Linux Mintinstallation eller, om jag så vill, min Windowsinstallation. Linux är mera generöst och det mesta (utom skannern då) brukar fungera bara man sätter i usb-sladden. Dessutom kan jag se min Windowspartition och alla filer där från Linux. Däremot kan inte Windows se mina filer i Linux (bra tycker jag!).

Nu var det emellertid så att efter uppgraderingen till Windows 10 hade det här lömska operativsystemet varit inne och rört även i min Linuxpartition. Ingen av hårddiskarna gick att montera. Visserligen fungerade allt var för sig men jag kunde inte ”kika in” i Windows när jag körde Linux och så vill jag inte ha det. När jag klickade på hårddisksymbolerna – som var fullt synliga – men inte läsbara, kom det kryptiska (inte så märkvärdiga för den som kan) meddelanden om att disken var ”unsafe” eller att det var ”unclean files” och att båda diskarna var i hibernerat läge d.v.s de ”låtsas” sova men ligger liksom på lur med alla information i behåll så att de kan starta snabbt.

För att nu komma till saken lyckades jag leta upp att när man stänger av det nyare Windows 10 så stänger man egentligen inte av på riktigt utan man sparar massa information så att systemet ska starta snabbt igen. Jag kopierade en del av meddelandet som talade om problemet och sökte på nätet. Slutligen hittde jag ett forum där jag fick reda på detta om hiberneringen och snabbstarten. Så här stod det:

For windows 10, I figured out how to turn off the fast startup. Did one screencast to solve that. Go to Control Panel > Hardware and Sound > Power Options > System Settings Then click on ’Change Settings that are currently unavailable’ and remove tick from ’Turn on fast startup’. Source : blog.shahariaazam.com/fast-startup-turn-on-or-off-in-windows-10

För säkerhets skull gjorde jag även följande:

If you still aren’t able to mount without getting errors, you may need to turn off hibernation completely. Open an elevated Command Prompt (right click on the shortcut, click on “Run as Administrator”), and input:
powercfg /h off

Efter detta fungerade hårddiskarna som vanligt igen! Lite dumt förstås att jag gjorde två åtgärder eftersom jag inte vet om de fungerade var för sig eller om det var kombinationen.

Jag kan inte så mycket om sånt här, men om man har lite tid brukar man kunna reda ut både det ena och det andra. Kanske inget som har livsavgörande betydelse men man känner sig lite bättre efteråt, onekligen. Datorproblem gnager på något sätt.

Kategorier
arbetsmarknad ekonomi hantverk hem kapitalism politik samhälle

Plånboken och samhället

Castanza Wallet by rbieber, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  rbieber 

 

 

Under snart ett decennium har ”plånboken” stått i centrum för vårt ekonomiska tänkande. När nu regeringen höjer en del skatter, låter inte katastrofropen från näringslivet vänta på sig, ja kanske även från alla oss som har tränats i att rikta fokus mot plånboken.

Hantverkare, politiker, lobbyister, ledarskribenter och näringslivet generellt upphäver nu ett samfällt skri i hopp om att vi ska koncentrera oss på den egna plånboken och finna att staten blir mindre generös mot alla de som redan hade en hel del i plånboken. De som redan innan hade tomt kanske inte märker någon omdelbar skillnad.

Om vi håller oss till det lilla sammanhanget – plånboken – det som borgerligheten vill få oss att fokusera på, blir vi säkert lite missnöjda när den egna takomläggningen och badrumsrenoveringen blir en hel del dyrare med minskat ROT-avdrag. Hantverkarna och plånboksväktarna förenas sannolikt i gemensamt  missnöje när staten inte längre subventionerar arbetskostnaden lika mycket som tidigare. (Flera av kritikerna mot ROT menar att ”bidrag” är en mer adekvat benämning på det som numera benämns ”ROT-avdrag” och att det i högsta grad är orättvist att de skattepengar som alla är med och betalar ska ges i bidrag enbart till de som har möjlighet att utnyttja detta).

På samhällelig nivå är det förstås tveksamt om staten ska subventionera en bransch med skattepengar, ”skattebetalarnas pengar” som det har hetat under det decennium vi har fått lära oss att titta i den egna plånboken, hellre än att se till samhällsnyttan i stort.

För mig låter budgeten hoppingivande (även om jag måste betala mer för reparation och ombyggnad) när man vill satsa på bostäder samt hälso- och sjukvård d.v.s. den samhälleliga välfärd som stått under attack under de borgerliga åren.

En känd vänsterpolitiker utanför regeringen betecknar budgeten som ”[b]ra för klimat, rättvisa och produktivitet”.

Kategorier
fritid miljö natur skola

Nerifrån – att se det som inte finns

Det är inte svårt att förstå att man blir inspirerad att fotografera antingen när man kommer till nya platser och/eller ser motiv som verkligen inspirerar (”semesterbilder”) oavsett om man rör sig i urban miljö med intressant arkitektur eller om man ger sig ut påfallande vacker natur t.ex. fjälltrakter.

När man däremot rör sig i sin vardagsmiljö, känns det inte alltid lika inspirerande att ta med kameran och man tänker kanske att ”här finns inget att fotografera” eller så har man redan tagit alla bilder man kunnat komma på.

Jag tänker nog ofta så också, även om jag gärna plockar med mig kamera (ofta bara mobilkameran) ut i kajaken, för det är ju faktiskt så att även om man paddlar i samma sjö, så varierar alltid ljuset. Dessutom finns i praktiken obegränsade möjligheter att rikta kameran mot något den inte riktats mot tidigare.

Nu är det nog inte så att motiven ”finns” därute. Jag vill minnas att en konstnär sa i ett tv-program för många år sedan att han kände sig mer som en upptäckare än en avbildare; jag minns att detta gjorde intryck på mig.

Ett annat exempel, som jag drar mig till minnes, kommer från min tid som lärare för barn och ungdomar. Ofta yttrade eleverna kommentaren: ”Det finns inget att skriva om!” när det handlade om att skriva något som inte direkt var faktabaserat. Jag brukade alltid svara då att det inte finns några färdiga berättelser därute utan man måste själv skapa dessa. Ibland tror jag faktiskt att jag lyckades övertyga dem.

Jag tror att det är ungefär på samma sätt med fotograferandet; det ”finns” inga motiv som ligger och väntar på att bli fotograferade utan man måste se, skapa eller leta upp dessa och detta kräver att man faktiskt engagerar sig i denna verksamhet.

Idag när jag gick ut mellan regnskurarna tog jag med mig kameran utan någon särskild tanke på att fotografera ”något”. Regnskurar och solglimtar avlöste varandra, när jag gick på kända stigar där jag gått ett otal gånger tidigare och där jag sett varenda barr, buske och träd. Inte särskilt upphetsande för fotografering, alltså.

Så satte jag mig ned på huk och tittade på lite våta blåbärsblad, vinklade skärmen och ställde kameran på makroläge. Plötsligt fick jag en idé om att jag skulle leta motiv från ett lågt perspektiv, nerifrån. Nu kom också motivationen och jag knäppte massor med bilder på till synes helt vanliga och kända motiv men ur en annan vinkel. Här ”fanns” hur många motiv som helst!

Jag höll på så här under kanske en knapp timme men så ebbade motivationen ut och det slog mig att utan motivation ser man heller inget. Nu ”fanns” det inte längre något att fotografera; allt var bara vanligt och tråkigt.

Här skulle jag kanske kunnat prestera en sorts analyserande slutsats men jag tror att det riskerar att bli lite för pretentiöst och därför avstår jag och låter var och en tänka vidare själv.

Kategorier
samhälle sport språk

På egna ben i Tyskland

Min första utlandsresa på egna ben tillsammans med en skolkamrat under gymnasietiden på 60-talet gjorde ett starkt intryck. Vi två ”gossar från landet” besökte en mycket omtänksam familj i Hannover där fadern var en stor, tjock och polis som tillsammans med sin lilla fru tog väl hand om oss. De visade oss runt – naturligtvis under ledning av den mer dominerande fadern – och varnade allvarligt oss lite vilsekomna gossar för fala kvinnor som kunde tänkas utlova ”Beischlafen” mot betalning. De tog oss också till gränsen mot dåvarande Östtyskland – die sogenannte DDR –  och vi nickade instämmande när de med sorg i blick visade på skylten med texten: ”Hier ist Deutschland nock geteilt – auch drüben ist Deutschland” (mina originalfoton).

Den tyska jag lärt i skolan fungerade väl sådär i praktiken trots att just det ämnet hade varit mitt allra starkaste ämne under realskoletiden, vilket belönades med ett A (”stora a”), den tidens högsta betyg. Dessvärre var det ju så på den tiden att språkundervisning huvudsakligen handlade om språket som system och vi var överdängare på kasus, genus, verbformer, dativstyrande prepositioner och mycket mer. Jag vågar säga att vi nog var riktigt bra på att analysera och förstå texter. Prata kunde vi inte, för hela tiden gjorde sig böjningsmönstren påminda; ska det var ”sein, seiner, seinem eller seinen” just där. För att nu nämna enbart ett exempel.

Jag har nog länge varit lite svag för Tyskland, om man undantar Hitlertiden förstås, trots att jag på senare år besökt Tyskland mycket sporadiskt; senast den norra delen nu i augusti detta år.

Tyskland var fram till nazitiden Europas verkliga intellektuella stormakt med ett otal giganter som Kant, Marx, Freud, Nietzsche, Einstein för att bara nämna några. Numera är det ju ingen tvekan om vilket land som är den ekonomiska stormakten i Europa. Länder som Frankrike och Storbritannien får ursäkta.

Jag är dock inte riktigt säker på hur Tyskland uppfattas i Sverige. I vår tid fullkomligen bombarderas vi ju i tv med serier från den anglo-saxiska kultursfären och jag tror (befarar?) att det nog är det stora landet i väster som det uppväxande släktet sätter sin största tilltro till. Svensk tv gör ju heller inte särskilt mycket för att berika den europeiska kulturen. De gånger det trots allt visas någon tysk produktion brukar vi kunna vänta högtidsstunder. Tänk bara på Weißensee!

Efter Tysklands ställningstagande för flyktingar under 2015 finns heller ingen anledning att revidera en positiv tysklandsbild. Ett frågetecken sätter jag dock för inställningen till den grekiska ekonomin, men jag reserverar mig för att det kan finnas sånt jag inte har full koll på här. Dock verkar det inte riktigt rimligt att ett medlemsland ska tvingas svälta sig ur en kris, eller?

Fussball-WM 2006 / FIFA Championchip 200 by pittigliani2005, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  pittigliani2005 

 

För en fotbollsintresserad som jag är Tyskland den ultimata fotbollsnationen, alla ”brassars” publikfriande konster och spanska klubblags skickliga passningsspel  till trots. Utan att gå till historieböckerna och kontrollera föreställer jag mig att Tyskland är den mest framgångsrika nationen i stora mästerskap i modern tid. En svår konkurrent om min fotbollsgunst är förstås Holland som jag besökt några gånger under min mest ”receptiva” tid i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

 


 

Brasklapp: Jag är förstås inte så naiv att jag tror att allt är bra; jag har t.ex. ganska dålig koll på hur samhällelig välfärd och arbetsliv fungerar i Tyskland. Inte heller är det så smickrande att Volkswagen verkar ha fuskat med bilarnas avgaser. Men det ska man kanske inte skylla Tyskland i allmänhet för.

Kategorier
litteratur samhälle språk

Anna Karenina

Keira K as Anna K (1 of 2) by Photogrammaton, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  Photogrammaton 

 

 

Efter månader av läsning har jag så avslutat Leo Tolstojs magnifika verk Anna Karenina. Under drygt tusen sidor har jag följt Annas och de övriga personernas öde. Att det tagit månader har snarare med mina läsvanor att göra än att det skulle varit tråkig läsning. Möjligen är det väl också så att det har tagit lite längre tid för mig att läsa denna ebok, som givetvis hämtas hem gratis från nätet på engelska än om jag läst på svenska. Å andra sidan underhåller man ju kunskaperna i skriven engelska.

Den som är lite nyfiken men som inte kan lägga månader av läsning på detta storverk kan ju besöka den här sidan för lite information: https://en.wikipedia.org/wiki/Anna_Karenina

Jag har närmat mig romanen som en vanlig naiv läsare utan att veta i förväg ”hur man ska läsa” eller ”vad man ska tycka”. Detta är naturligtvis både en fördel och en nackdel. En fördel därför att man läser på och vill se hur det går; en nackdel därför att man inte har klart för sig samtida historiska händelser och moraluppfattningar och därför missar en hel del av det tankegods som författaren lagt ner i texten.

För att göra denna långa historia väldigt kort så uppstår spänningen då den helt oemotståndliga Anna Karenina förälskar sig i ungkarlen Vronsky som en av de övriga huvudkaraktärerna i romanen drömt om att få till make. Anna är redan gift med den bortåt tjugo år äldre Alexei Alexandrovich Karenin, därav hennes namn ”Karenina”. Detta ”snedsprång” leder givetvis till en serie ödesdigra konsekvenser.

Parallellt med historien om Anna och Vronsky finns en historia om jordägaren Levin och prinsessan Ekaterina Shcherbatskaya, lyckligtvis kallad Kitty i romanen. Levin och Kitty representerar på sätt och vis det lyckliga paret som efter vissa problem, bl.a. Kittys förälskelse i ovan nämnde Vronsky, gifter sig och får barn tillsammans.

Anna lyckas inte få skilsmässa från sin make Karenin men lever ändå tillsammans med Vronsky, vilket gör att hon blir utstött ur societetslivet och helt beroende av Vronskys sällskap; för ungkarlen Vronsky är inte detta precis någon önskesituation. Detta tär hårt på Anna, inte minst genom att Karenin hindrar henne från att träffa deras gemensamma barn Seryozha. Utan att avslöja alltför mycket i denna världsberömda roman kan man väl säga att att det inte slutar väl för Anna och Vronsky.

För Levin och Kitty slutar det dock väl. Visserligen blir inte äktenskapet så som Levin tänkt sig från början. Hans hustru vill ha så mycket av hans tid att han känner sig ofri. Själv är han en sökare och grubblare. Han är jordägare, om än inte så som vi tänker oss jordbrukare, men det är inte ovanligt att han hugger i och jobbar tillsamman med arbetsfolket då och då.

Mot slutet av romanen får Levin, som egentligen tror på naturvetenskaperna och betraktar sig som icke-troende, starka existentiella funderingar om meningen med livet,  vad som är rätt och hur man ska veta vad som är rätt och gott. Han söker svar hos de stora filosoferna men finner inga svar där. Symptomatisk finner han ett svar hos en vanlig enkel människa och försonas han med tanken om att göra det goda och att han bara är en vanlig människa som ibland blir arg och gör fel men ändå har en ledstjärna i kristendomen.

Den avslutande delen om de existentiella frågorna borde man läsa om, och den beskrivning jag har gett ovan är ganska tunn och översiktlig. Men så blir det när man läser som en vanlig naiv läsare som vill se hur det går.

Jag ångrar absolut inte den tid jag lagt ner på denna magnifika roman. Nu funderar jag på att leta upp någon av alla de filmatiseringar som gjorts för att se hur de handskats med det komplexa stoffet och det stora persongalleriet. Kärlekshistorierna mellan Anna och Vronsky respektive Kitty och Levin låter sig väl filmas, men hur man ska tar sig an de existentiella funderingarna vore intressant att se.

Kategorier
miljö språk

Bilhandlarpoesi

Old cars in HDR by minds-eye, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  minds-eye 
Åk från punkt A
Till punkt bättre!
När längtan blir för stark-
bejaka den.
Körglädje i full kontroll.
Maximal frihet ingår!
Kör den du också!
Alltid steget före.
Hållbarhet på väg.
Sticker ut.
Nu är den är här,
89-grammaren.
Äventyret kan börja!
Vår bästa tid är nu!
Vägen till storhet är ändlös!


När man gör en ”djuplodande” analys av denna text, grips man av energin, den starka framåtriktningen och visionen om en ändlös storhet. Det gränsar till det religiösa.

Mer i detalj kan man ana en pockande obetvinglig längtan att förflytta sig till något bättre. Även om friheten rent generellt är helt obegränsad – ja maximal – och djärvt före alla andra hela tiden, tappas aldrig kontrollen, som hela tiden är full.

Man inser att inget sker hasardartat, allt är hållbart och kontrollerat även om det är iögonfallande – sticker ut. Dock antyds någon form av äventyrlighet mot slutet och kanske anar man att det är just denna äventyrlighet som möjliggör en känsla av att man färdas mot ändlös storhet i ett berusande NU betecknat som den bästa av tider.

Rent formellt är detta orimmad vers utan någon särskild meter. Författaren (eller -arna) litar mer till det starka patos som finns i texten än till ett sofistikerat poetiskt hantverk. Verkets budskap bärs fram av ord med stark värdeladdning som till exempel: längtan, frihet, ändlös storhet och det politiskt korrekta hållbarhet.

Efterklokhet: Jag har insett i efterhand att själva ironin med min bilhandlarlyrik inte framgår för alla. Därför kommer här en läsansvisning: Hela ”dikten” består av hopsamlade fraser och floskler ur en bilaga i en dagstidning där ett stort antal bilfirmor presenterar i framförallt häftiga bilder men också texter avsedda att stimulera köplusten för det egna märket. Generellt appellerar sådana texter till mera diffusa känslor och önskningar. Jag tänkte alltså man kunde driva lite med de här reklamtexterna genom att skriva ihop en liten dikt och sedan göra en förment djupsinnig litterär analys av de floskulösa uttalandena. Ursäkta alla som redan från början förstod den här ironin och som nu fått läsarten skriven på näsan.
🙂
Kategorier
miljö natur

Väldigt vanligt

Klart man gärna plåtar fjärran fjäll
och hav och ståtlig byggnadskonst!
Här hemma har vi löv och ljung;
mossa, träd och stora stenar.
Strömmande vatten!

Men också litet kryp och fallen kotte
Det är väl också en sorts konst?

Kategorier
fritid politik samhälle

Sånt här intresserar mig!

Aircraft wing by Tambako the Jaguar, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  Tambako the Jaguar 

 

Jag läser en liten artikel om en person som varit i Athen. När flyget lyfter ser han i startbanan försvinna i monitorn framför sig. När planet är i luften visar monitorn grekisk bebyggelse; snart ser han bara torrt land i monitorn. Tittar han däremot ut ser han ett blånande, vackert hav som aldrig slutar.

Vilken bild av verkligheten bör man lita på?

Från hotellrummets balkong har han utsikt över Parthenon på Akropolis och en annan vy vetter mot Syntagma. Vid ett tillfälle meddelades (i tv eller radio, antagligen) att det regnar över ”staden”. Men över Akropolis sken solen.

Vilken bild av verkligheten bör man lita på? (I det här fallet sannolikt båda).

I Athen finner han otaliga restauranger som är fyllda av greker som äter, dricker, röker och umgås. Dessutom kan de betala för sig. På hotellets tv visar man att Grekland håller på att svälta och törsta ihjäl eftersom man inte har pengar att köpa varor för.

Var jag inte i Grekland? frågar sig skribenten.

Överallt såg han kött- och grönsaksbutiker med ett överflöd som han aldrig sett i Sverige (oavsett regering).

Konklusion: Saker händer parallellt och två personer kan mycket väl avge helt olika vittnesmål om skeendet.

(Efter en text av Vladimir Orlovsky i Landets Fria, 9 sep 2015).

Jag inser nog att det kan finnas en hel del att diskutera här. Det är obestridligt så att det kan förekomma olika versioner av ”samma” företeelser. Men det är naturligtvis också så att det som en person iakttar inte med nödvändighet speglar ett större skeende; en av mina lärare kallade såna här slutsatser för ”rapsodisk evidens” d.v.s. att det finns en viss risk med att dra generella slutsatser från sådant man råkat se.

En mycket intressant fråga uppkommer emellertid om eller när någon har ett intresse av att man ser saker på ett visst sätt; att det skapas en ”berättelse” som man brukar säga. Den kände statistikprofessorn Hans Rosling brukar framhålla att det finns en sorts eländesberättelse om Afrika som vi vägrar att släppa. I vår närhet har vi förstås våra politiker som försöker skapa ”berättelser” såväl inrikes- som utrikespolitiskt i avsikt att övertyga oss om nödvändigheten av än det ena än det andra.

Var lämnar detta oss själva? Om jag ska vara riktigt ärlig, tror jag faktiskt att vi väljer den berättelse som vi ”tycker om” snarare än att i varje läge analysera fakta och ta ställning utifrån dessa. I princip, tror jag, att det omöjligt att helt ”kill one’s darlings”; vi behöver bara gå till våra politiska uppfattningar där vi tycker om eller avvisar vissa åtgärder därför att vi helt enkelt vill att det ska vara på ett visst sätt därför att det stämmer med våra grundvärderingar om hur samhället borde organiseras. Det åsiktsbombardemang som proffspolitikerna öser över oss i avsikt att skapa en ”berättelse” har i de flesta fall ganska lite med fakta att göra.

Det lilla självständiga tänkande som vi trots allt kan åstadkomma, tror jag, måste komma från en medvetenhet om att det faktiskt är på det vis som jag skissar ovan och att man därför måste försöka att ta del av så många olika informationskällor som möjligt.

Om man nu vill detta.

Kategorier
fritid natur sport

Alla kan paddla!

Kayak passing by by Lejon2008, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License   by  Lejon2008 

 

Det ligger några gamla paddeltidningar, som jag brukar bläddra i på en hylla utanför min bastu. I ett gammalt nummer från 2011 hittar jag en text som jag ännu inte läst med titeln ”Alla kan paddla” av redaktören Lars Larsson. Jag blir nästan tårögd av den vackra skymningbilden över en fjärd eller insjö med tallar i förgrunden och en holme längre bortanför det gyllne vattnet. Bilden i tidningen är säkert upphovsrättsskyddad så det blir att hålla till godo med min beskrivning och min egen bild ovan. Larssson skriver att nästan alla som ser sådana här förföriska bilder önskar att de vore där på vattnet. Dessvärre hittar vi ofta på en massa undanflykter som ”dålig balans”, ”för gammal”, ”stel” eller ”rädd”.

Alla kan paddla, skriver Larsson, det är inte värre än att cykla och mycket mindre farligt dessutom. Med gott omdöme startar man med fördel i insjön med en lånad eller egen begagnad kajak för några tusenlappar. En paddel av enklare slag får man gissningsvis för under 600 kr och en flytväst har sannolikt de flesta människor redan. De första gångerna paddlar man med fördel på sommaren då det är varmt i vattnet; då är det ingen större fara om man skulle hamna i vattnet, vilket är högst osannolikt i en någotsånär stabil kajak.

Har du ingen plats för en kajak? Man kan hyra en över dagen eller om man tänker fortsätta paddla kan man numera köpa en delbar kajak som man kan lasta in i bilen.

Ålder är heller inget skäl att avstå! Några kända långfärdspaddlare började vid 50 resp. 65 års ålder, skriver Larsson. Paddling passar alla. Välj en stabil kajak och upptäck ”kända eller okända smultronställen”.

Du är förstås välkommen hem till mig om du vill pröva. Här finns tre ”säkra” kajaker och en lite mer ”nervös” som man kanske ska undvika om det är första gången.

Kategorier
fritid sport

Skrinnardrömmar

Mina hastighetsrör från ABC-fabrikerna

Ungdomsårens drömmar -inspirerade av hjältar som Sigge Ericsson och Knut ”Kuppern” Johannesen – om att möjligen bli ”to bedre” på varvet får härmed anses anses upphöra. Ingen vinner utan klappskridsko idag. Själv var jag säkert en god fritidsskridskoåkare men några skridskobanor fanns inte på landet där jag växte upp. Men vi mer eller mindre ”bodde” på sjöisen hemma på vintrarna. Det var inte så dumt det heller och man kunde ju alltid låtsas att man hörde publikens jubel när man gick in i kurvan djupt nedböjd i ett perfekt ytterskär med yttre armen löst pendlande.

 

 

Så var det detta med ytterskär och kurvtagning.

Polish skater by David Rosen Photography, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution 2.0 Generic License   by  David Rosen Photography